Välkommen sköna Maj

April övergick i maj och alla oförrätter är glömda. Glada och tacksamma strosar vi barbenta runt i trädgården och applåderar nöjt varje litet nytt skott som piggt tittar fram ur marken. Om ett par veckor ojar vi oss igen över att allt fullkomligt exploderar, man hinner ju inte med, varför går alltid våren så fort? Men nu råder förnöjsamhet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hönsen börjar bli vana vid oss och sin nya bostad. Stolt (som den tupp vi inte har) ser jag hur de nu sitter högre och högre på de tillfälliga sittpinnarna vi ställt in. Försöker locka dem med allehanda grönsaker från köket men det gillas inte alls. Men när jag kastar in daggmaskar som jag grävt upp ut lerjorden blir det upphetsad glädjeyra.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Zoki

Zoki (döpt efter en undulat jag hade som barn eftersom hon har en sån burrig undulatlook runt huvudet) står till och med och tigger när hon ser mig med spaden i högsta hugg.
Vår ensamma Maran-höna är döpt till Sana (Skam) för att hon är självständig, modigast och väldigt snygg.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Självständiga fröken maran

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fröknarna ligger i en hög i dörröppningen och solar

Pratar med henne när jag är inne och pysslar: ”jaså du ska köpa russebuss du Sana. Hur ska du fram 300 000 kr hade du tänkt” och hon lägger sitt huvud på sned och ser ut att fundera över det hela.

M plockade fram en gammal rostig plåt som han tänkte sätta vid hönshuset för att förhindra hönstjuvar från att gräva sig in. Men den blev jag jätteförtjust i så den satte vi i stället som en rundel där vi planterat lavendel och riddarsporre. Lavendeln som vi planterade förra sommaren har inte överlevt så den här gången har vi varit jättenoga med jord, till och med blandat i medelhavsjord.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag passade på att lägga ut en grusgång där vi oftast går till hönsen som varit lerig och ful.
ÄlgDet går framåt med biodlingskursen. Under älghuvudet börjar allt falla på plats. Om maskrosorna börjat blomma till nästa helg ska vi få prova att flytta lådor på ett riktigt bisamhälle. Spännade!

 

Höns i vårt hus

Så var då köpahöns-dagen inne. Vi var uppe tidigt och satte upp två av sittpinnarna, det skulle egentligen även vara en tredje men vi bestämde att fixa det senare när hönsen var på plats. Städade i deras rastgård och strödde ut gamla torra löv eftersom det blivit så lerigt efter att vi har trampat runt där i ett par veckor nu. Strö på golvet i huset och vattenautomaten påfylld sen begav vi oss.
Vi åkte till ett nytt ställe som ligger lite närmare geografiskt. Men det betydde att jag inte hade en aning om vilka raser som fanns att välja på. Kanske skulle jag komma hem helt utan höns om ingen föll mig i smaken…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Faverolle och i bakgrunden Skånsk blomme

Men väl på plats plockade Höns-Börje fram alla möjliga höns och plötsligt ville jag ha allihop. Jag studsade runt och utbrast, Å så gullig, den vill jag ha! om var och varannan och tog dem sen varligt i famnen och placerade dem i transportlådorna. Var noga med att det skulle vara två av varje ras men till slut övertygade Börje mig om att det inte alls måste vara så, tjejerna är ju jämngamla så de kommer att hålla ihop ändå.

Så därför blev det 2 skånsk Blomme, 2 Brahma, 2 Faverolle, 2 Wyandotte men bara en fröken Maran.

Hemma igen släppte vi ut dem i rastgården och stod sen som paralyserade och tittade på när de försiktigt struttade runt och kollade in omgivningen. Och så förflöt eftermiddagen. Jag gick in och dammsög lite och sen gick jag ut och tittade till hönsen. Hällde upp vatten i skurhinken men kunde inte börja torka golven innan jag sett hur hönsen mådde.

De pickade i sig lite korn, skvätte runt ibland  löven och vågade sig till slut upp på kanten till sandbadet, allihop i en liten skock. Förutom maran-hönan som höll sig lite på sin kant. Vi ställde in mat och även lite rivna morötter och kokt potatis i huset för att locka in dem men ingen av dem kände sig hågad att trippa uppför rampen trots att timmen började bli sen. Till slut fångade vi in dem en och en och lyfte in dem i huset och alla var tämligen lugna och mysiga förutom en av blommehönorna som flaxade och kacklade i högan sky över att ha blivit infångad. Väl inne i huset åt de kvällsmat, vimsade runt och spillde ut men verkade ändå ganska nöjda. Dock visade ingen av dem något intresse av sittpinnarna. Ute i rastgården försökte någon av dem att sitta lite på en gren som låg platt på marken men de knubbiga brahmorna hade ingen teknik och balans alls utan störtade handlöst en centimeter ner i backen igen.

I huset hade M pedagogiskt snickrat en stege som antingen kunde användas att sitta på eller klättra upp till sittpinnarna som lägligt satt placerade över bajsbrädan. Men vår lilla skock burrade ihop sig i ett hörn och ingen verkar fatta att de ska sitta på pinnar och bajsa på en bräda! För att det ska vara enkelt för matte och husse att städa. Googlade detta senare. Dels, hönorna vill inte gå in självmant och hönor sover inte på pinne. Och vips! dök det upp en massa trådar om detta. Man får bära in dem på kvällen och lära dem att sitta på pinne. Någon brukade vänta tills de sov och sen försiktigt placera dem på pinnen och hoppas att de vaknar nästa morgon fortfarande på pinnen. Brahmor kan man inte ha alltför höga förväntningar om.
Vi får ta det pö om pö.

 

 

 

Det börjar närma sig

Arbetet går oförtrutet vidare. Påskhelgen bjöd även hos oss på snö och isvindar. Vi klafsade runt i leran med stelfrusna fingrar och tårna som isbitar och stirrade med jämna mellanrum upp mot himlen och undrade vad det egentligen var frågan om?
Hos grannen grävs det för pool och där svors det om möjligt ännu värre när den stora traktorn körde fast och då kändes ju våra problem ganska små.OLYMPUS DIGITAL CAMERA På bilden ser huset helt snett ut men jag tror det beror på vinkeln på kameran.

När det haglade som värst fixade jag lite inomhus och aldrig strålar vårt kök mer än runt påsk!

Så fort ledigheten dragit förbi kom solen tillbaka och temperaturen kröp några grader uppåt. Nu är det bara upploppet kvar. Jag hade tänkt betsa huset mörkbrunt men den färgen var slut så det blev grönt i stället. Men känner mig ändå nöjd med resultatet.

När vi vilade med en kaffe i solen en stund, pratandes lite om vilka grenar vi ska välja som sittpinnar erkände jag tills lut för M något som korsat mina tankar rätt ofta den senaste tiden. Efter att ha lusläst precis allt som finns att hitta om höns på nätet och inte minst om alla hönsägare har jag kommit fram till:

_Detta är nog bara början!

Sorgsen

Fredagen den 8 April. Vi hade varit på trädgårdsmässan i Älvsjö och precis kommit hem till Smara när de bröt radiosändningen och sa att ett möjligt terrordåd hänt i Stockholm. 30 sekunder senare fick jag sms av min dotter att hon var kvar på sitt kontor. Förvissade mig om att sonen befann sig i Gamla stan och sedan blev jag sittande helt oföretagsam.
Inte förrän jag hört att mina barn tagit sig till kusinen på Kungsholmen kunde jag förmå mig att laga lite mat, äta den, prata lite.

På lördagen hjälpte jag till med att isolera hönshuset och fixa med jordgubbslandet och det var skönt att sätta händerna i något praktiskt även om jag hela tiden kände mig oändligt långsam I vanliga fall gör jag saker fort och ganska ofta fel men nu kändes både kropp och hjärna så sega.

När vi åkte till bikursen på söndagen kände jag som en diffus oro. Som om jag höll på att få magkatarr och hela min kropp var som inställd på katastrof.
Jag försökte skjuta det ifrån mig och lyckades nog rätt bra ändå. Bina hade äntligen vaknat till liv och vi fick hälsa på dem vilket vi väntat på med spänning. Redan nu hade de små gula byxor fulla med nektar, troligtvis från grannarnas krokus.bin
Som ett första steg mot en egen kupa snickrade vi en ram i snickarboden.

Men så fort vi lämnat kursen kom oron tillbaka och jag kunde inte sätta fingret på varför. Inte förrän manifestationen på Sergels torg var avslutad släppte den svidande känslan i magen. Jag känner verkligen kärlek till varenda modig människa som deltog i den och jag tycker att det var fantastiskt att den kunde genomföras så snabbt inpå. Men undermedvetet var jag tydligen mycket mer orolig än jag visste om.

Idag har jag städat hela huset. Fortfarande är jag långsam men eftersom det har regnat nästan hela dagen så har det inte gjort så mycket. All vår tid har ägnats åt hönsens hus och inne har det bara blivit rörigare och rörigare. Inte har det blivit bättre av att fröken Nour har löpt. Visst har hon fixat lite själv med att hålla rent där bak men kom ganska snabbt på att man kan hasa omkring på rumpan över golven för att få bort det kladdiga. Med följd att det är blodiga spår lite kors och tvärs över våra vita golv. Till det har hon som vanligt grävt i leran och sen studsat in med leriga tassar och det har varit en ojämn kamp med skurmoppen däremellan. Men nu är hon inte längre någon blodhund och i morgon ska hon bada!

Jag får helt enkelt inse att jag som så många andra går omkring med en sorg som är svår att skaka av sig. Det får väl ta den tid det tar.

Höns på hjärnan

Tillbaka till soffan under det stora älghuvudet. Tillsammans med oss i biodlingskursen går en mor och dotter och utöver allt bisnack har vi dryftat både högt och lågt och kom till slut in på ämnet höns.
Jag har ju haft höns på hjärnan sen vi fick huset i Smara och tillåtit mig att drömma. Men har samtidigt haft lite frågetecken kring om det skulle fungera för oss.
Dessa damer visade det sig har haft höns i typ 40 år och när jag provade mina farhågor på dem slog de glatt bort dem och sa att det inte var något att oroa sig för, såklart skulle vi skaffa höns!

Så väl hemma igen på eftermiddagen började vi planera. M är faktikst ännu mer otålmodig än jag och började stega upp fram och tillbaka och planerade för att omedelbart åka och köpa virke till hönshuset.


Jag tror ändå på att man ska sova åtminstone en natt på saken och styrde över behovet att fixa  till ett annat projekt. Det gamla skelettet till växthus som flyttats runt på gräsmattan har vi slutligen bestämt oss för att inte plasta in. Istället ska vi flytta jordgubbarna från den gamla soffan och lägga nät över hela huset så det blir ett fint jordgubbshus.
Jag la ut kartonger över gräsmattan och hällde på rejält med flis. Har en stor hög med uppgrävda tuvor som legat och fryst sönder under vintern som jag nu skakar sönder med grepen. Supertråkigt är bara förnamnet men ganska tillfredställande när jag fyllde på lådorna som M snickrat under tiden.

Dagen därpå hade inte suget efter höns stillats en minsta promille. Däremot tänkte vi om lite på placeringen av hönshuset. Björnbäret får stryka på foten, det är ändå så grinigt taggigt. Vi sparar en kvist som kanske kan slå rot någon annanstans. Klätterrosen får växa vidare inne på hönsens innergård.
Följande dagar har ägnats åt att ta reda på allt som hönsen behöver i sitt hus för att trivas och för min del har jag läst på om hönsraser och säkert besökt flera hundra sidor.
Vi gjorde en dagsutflykt till Labbo i Örbyhus och strosade runt bland mängder av höns i alla storlekar och färger. Jag hade tänkt mig en tung, stor ras typ Brahma eller Orpington men väl där var det helt andra raser som lockade. På frågan om det skulle vara någon speciell färg på äggen svarade jag tveklöst nej först. Men sen när jag kom hem med mina nyiköpta ägg i såna härliga fäger börjar jag fundera, kanske ändå…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag är helt snurrig och vaknar flera gånger per natt och kan inte tänka på något annat än höns.

Jo förresten. en annan sak som kom upp på kursen vara att ta sav från björk. Som de totala copycats som vi är åkte vi genast hem och valde ut lämplig björk. Borrade ett 2cm hål och satte ett rör i hålet. Sedan ytterligare ett mjukt rör ner i en petflaska som kilats fast. Detta ska vara fantastiskt nyttigt så nu håller vi en tumme!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Biodlare?!

Vi går en kurs i biodling. Jag missade första tillfället och hade bara hunnit läsa lite i boken som M köpt. Även om jag funderat länge och läst på en del så kändes detta med biodling inte direkt som en bit av en kaka och när vi på grund av omställning till sommartid begav oss iväg denna tidiga söndagsmorgon var jag lite osäker på om biodling verkligen var något för mig. Efter lite bryderier då vår kursledare missat detta med omställningen av klockan satt vi då till slut nedsjunkna i en soffa under ett stort älghuvud, med kaffe och mjuk pepparkaka i näven redo att lyssna och lära.OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och oj så trevligt det var. Mannen som leder kursen och i vars soffa vi satt var omväxlande väldigt skojfrisk men blev väldigt seriös och saklig när han pratade om bina. Allt var så långt från föreläsning och klassrumskänsla man kan komma.  Här pratades det och skrattades och vi frågade och frågade igen. Stundom spårade vi ut i helt andra samtalsämnen innan vi kom tillbaka till våra kära bin och deras välmående.

Jag har lärt mig att bin flyger väldigt fort, så fort att de skulle krossas om de var ute och flög när det regnar. Att drönarna avbildas med en öl i handen (deras huvudsakliga sysselsättning förutom att para sig är att pyssla och göra det lite trevligt i kupan) och jag vet på ett ungefär vilka stadier ett arbetsbi går igenom. Jag vet också att det är viktigt att jag får mina bin att trivas (inte för trångt och inte för luftigt) annars kan de få för sig att svärma och dra iväg hela gänget och bygga bo i en skorsten. Jag har sett en liten kopia av en kupa och förstår någorlunda hur den fungerar. Vi har åtta gånger kvar och ska ju få vara ute en hel del med bina så fort de vaknat ordentligt och då klarnar nog allt. Och så klart ska vi ha bin till försommaren!
Vi pratade mycket om alla nyttigheter honung innehåller, framförallt den nyslungade med sina många mjölksyrebakterier. Känns bra!


Nu bjöd detta möte på lite annan info som gett oss lite huvudbry men det får jag ta i ett annat inlägg.

Resten av dessa soliga dagar har vi städat lite i rabatterna, myst i varsin solstol och målat klart utesoffan.  Vi tillverkade  dessutom ett bord som vi snabbt konstaterade inte passade ihop med soffan men som kan få pryda sin plats i orangeriet.

Bästa presenten

I födelsedagspresent fick jag efter en hel del påtryckningar och tjat äntligen en alldeles egen bokashi-kompost. M tyckte kanske att det var dyrt för två hinkar med kran men eftersom det var vad jag önskade mig allra högst så fick det bli en sån.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu har jag läst på ordentligt och har kunnat ge en ganska omfattande föreläsning om bokashins fördelar och M har förstått att det handlar om så mycket mer än bara två nya hinkar som ska ta plats i köket.
Nu har den fått vara ensam hemma ett par dagar och jag oroar mig hela tiden för att jag har fyllt på med för mycket strö eller för lite och längtar efter att komma hem ikväll och titta till och förvissa mig om att allt är som det ska.

Vi har målat klart vårt andra loft nu. Efter att vi har satt igen en av sovrumsdörrarna har vi kunnat flytta tv:n och ställa dit en stege vilket inte har gått förut. Det betyder att vi bökade upp en massa grejer där efter flytten som vi sen i princip har glömt och den enda som hållit till där är Elsa som kan balansera dit över takbjälkarna.
Men nu har dessa saker lyfts ner och det visade sig att vi ställt dit en massa leksaker och spel, hur vi nu tänkte med det??
Leksakerna flyttades ut till gästhuset men spelen måste vi ju först testa. Så det blev en liten spontan spelturnering ute i solen, schack, fyra i rad, fia med knuff och yatsy avverkades och jag förlorade rubbet. Men jag brukar bli bättre när jag provat flera gånger så det blir nog fler matcher under våren.

Haft en gammal taklampa som jag sneglat på och velat förvandla till en sån poppis bubbelvas. Har tjatat om att få hjälp med någon sorts sockel som gör att den står stadigt och till slut stack M till mig en gammal konservburk för tonfisk.
Diskade ur den och tog bort pappret och blev ganska nöjd men inte helt och hållet. Vasen stod inte helt rakt hur jag än försökte vicka den. Återigen kom maken till min räddning, han ställde helt sonika vasen snettoch då blev den ju ytterligare unik. Nöjd!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA