Dunjas operation del 1

 

FullSizeRender1DUNJA

Dunjas operation del 1

Jag vill skriva om det här på grund av att jag själv lusläste allt jag kunde hitta om operationer innan det var dags för Dunja. Det lilla jag hittade på trådar var till stor hjälp men jag hade velat veta ännu mer ingående och framförallt, hur gick det sedan? Så detta är vår berättelse

I mitten av november förra året kände jag knölar på Dunjas mage. Eftersom jag haft en katt med juvertumörer så visste jag ganska direkt vad det handlade om och efter ett snabbt besök hos veterinären bokades det tid för operation tämligen omgående.
Dunja har tyvärr slukat choklad, varit skendräktig, fått ett ben i gommen och lite annat smått och gott och är fullkomligt vettskrämd för veterinären.
I undersökningsrummet, kravlade hon panikslaget över min axel och fick in huvudet bakom en gardin som hon gömde huvudet under. Trots att jag bestämt mig för att vara en lugn och förtroendeingivande matte så skenade mitt hjärta av oro och medömkan (vilket är ”big nono” om du frågar de flesta hundcoacher på tv) i väntan på att den lugnande sprutan skulle verka och hon slutligen slocknade på golvet.
Det som först hände var att de röntgade lungor efter metastaser och tog blodprover för att se om tumörerna spritt sig. Min dotter hade följt med mig och i väntan på provsvaren pratade vi nonstop, forcerat och med tårblanka ögon efter att vi sett Dunja livlös bäras iväg av en sköterska. När veterinären kom in och sa att alla prover var ok, nu kör vi operationen så drog en våg av eufori genom mig. Även om en operation kan vara riskabel var det ändå provsvaren jag var mest rädd för, hade det visat något hade operationen ställts in och jag hade fått åka hem och ställa in mig på att hon inte kunde bli frisk.
Det var min namnsdag och under de timmar jag väntade på att operationen skulle bli klar yrde jag runt på stan. Köpte en mössa för 600 kronor (så dyr mössa har jag aldrig haft förut), nya glas till huset och en ny klänning.
Men den där lätta, glada känslan försvann snabbt när vi senare hämtade en nyopererad Dunja. När jag kom in till henne satt hon skräckslagen i en bur och hon hälsade inte på mig, sprang bara blint ut genom dörren och vi fick fånga in henne så hon inte smet ut genom ytterdörren. När jag höll henne i famnen ylade hon till och när jag trodde det var för att hon hade ont sa sköterskan att hon var ipumpad massor av smärtstillande.
Det berodde i stället på att hon genom operationen utsatts för ett trauma och skriken var oro.
Första dygnet var värst, Hon var vinglig, stressad och ömsom sov hon och ömson grät och ylade hon. Jag försökte få henne att kissa men det var helt omöjligt, hon bara stod där ynklig i sin blå operationsuite, och darrade och tog inte ett enda steg. Inte förrän dagen därpå fick jag med hjälp av baconmjukost direkt ur tuben, henne att gå så långt att det blev ett litet kiss mot ett träd. Det var jobbiga dagar de där första med peneccelin, smärtstillande och lugnande som skulle ner i hennes lilla strupe. Ha koll hela tiden och lyfta henne upp i soffor och sängar och hela tiden vara lugn och peppande och alls inte ömkande!
Tre juver opererades bort och ärret var ca 1 dm långt. De yttre stygnen togs bort efter två veckor men de inre tog längre tid. De stramade säkert och det märktes genom att hon helst fortfarande ville slippa hoppa upp i saker. Men egentligen återhämtade hon sig fort. Förutom ett knöligt, fult ärr på magen är hon sitt vanlig jag såhär 2 månader senare.
Det är bara en sak. Hon har knölar även på andra sidan. Att ta bort båda skulle bli en alldeles för stor operation så nu är det dags att göra om alltihop. Om jag gruvar mig? Vansinnigt mycket! Vi slipper ju ta prover denna gång och jag vet ju på ett ungefär hur det hela kommer att förlöpa (förhoppningsvis) Men att utsätta henne för detta en gång till. Fan det suger verkligen!
Fortsättning följer

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s