Kattmänniska (Linus och Kram)

Jag har alltid titulerat mig kattmänniska. Som barn och tonåring var en egen kattunge min högsta dröm. Katter var allt som jag ville vara. Självständiga, coola, viga, snygga. Mjuka och bedårande och så innerligt åtråvärda.
Och en dag blev min dröm uppfylld.
Nu förtiden kan man ju sitta framför datorn och titta på bilder på olika kattungar i det oändliga. Sida upp och sida ner, små ulliga kattbollar som storögt tittar in i kameran, ibland placerade i korgar eller på pastellfärgade bebisfiltar för att göra dem extra oemotståndliga.
Men så fungerade det inte alls när jag var barn. Hade man tur hittade man en tvåradig annons under bortskänkes, med texten ”5 söta kattungar bortskänkes, 4 hanar 1 hona”. Sedan var det bara att åka på vinst och förlust och i vårt fall så åkte vi en bra bit ut på landet utanför stan, så det var liksom bara att välja en. Att rynka på näsan och säga, ”nä det här var inte riktigt vad jag tänkt mig” fanns inte. I och för sig fungerar ju inte kattungar så. De är så fantastiskt gulligt paketerade som små att man inte alls kan föreställa sig att den kommer att växa upp till en ganska raggig fuling som helt tappat intresset för att hoppa efter papperstussar och att jaga sin egen svans. Dessutom är och var de ingen speciellt dyr investering, bensinen var dyrare än själva kattungen.

Katten jag valde såg ut som en typisk ”bara vanlig katt”, lite vit och lite grå och lite randig. Självständig redan som liten och sov hellre ihop med vår hund än med mig. Han växte upp till en stor, revirhävdande hankatt och duktig jägare. Jag döpte honom till Kram.
Kram slogs mycket med andra hankatter, och redan som liten tog han byten som var större än han själv och det gjorde mig inte det minsta stolt, känslorna för denna katt var liksom alltid ambivalenta. När han släpade hem en död huggorm tyckte till och med jag att han var lite tuff men ska sanningen fram så älskade jag inte alls jägaren i honom. Han kom såklart in ibland för att sova och slicka sina rivsår men det vara på nåder som han lät mig gosa med honom.

Något år senare var jag ledsen en kväll. Av ingen anledning alls, eller kanske av alla anledningar man kan tänka sig när man är 12 år. Min oroliga och säkert något obekväma pappa försökte trösta mig och sa till slut mot min under täcket nedkrupna rygg ”Finns det någonting jag kan göra? Är det någonting som kan göra dig glad?” Två dagar senare flyttade min dittills största kärlek in. Gulrandiga Linus med bärnstensfärgade ögon. Denna gång hade jag valt med större omsorg, kanske var jag lite i chock när jag valde Kram, ryckte åt mig en kattunge bara innan pappa ändrade sig. För denna katt var allt som Kram inte var. Nämligen som en liten hund i en kattkropp.

För det första var hans utseende väldigt tilltalande. Orangeröd med en perfekt randning över hela kroppen. Och som sagt med samma nyans på ögonen som hans ulliga gulliga mage. Troligtvis tog vi honom alldeles för tidigt från hans mamma vilket resulterade i att han snuttade på tröjor av konstfiber. Trampade med sina små fötter och smaskade och dreglade så jag hade stora bruna fläckar på kläderna. Tyvärr slutade han aldrig riktigt med det där och det var inte lika charmigt när han vuxit upp och var stor och tjock. Han följde med på långa promenader utan att som de flesta katter jag haft, avvika ner i ett intressant dike halvvägs. Han åkte även med på husvagnssemester och tassade med till kök och diskplats utan vara sig koppel eller sele. I bilen var han lös, låg bakom nacken på pappa när han körde. Japp så var det på det glada 70-talet. Även jag var ju lös, låg utsträckt i baksätet och läste Wahlströms ungdomsböcker.
Och just detta faktum gjorde ju honom så lättälskad, att han var som en hund. Men jag, jag var och förblev kattmänniska.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s