Måndag. Igen.

Eftersom helgerna är så sanslöst mysiga så kommer måndagen nuförtiden som en sur morsa som tar en i örat och bestämmer att nu får det vara slut på allt det roliga. Och denna måndag har hitintills inte varit den mest lyckade.

Jag började packa ihop mina grejer i morse eftersom jag ska jobba och flyttar hem till Uppsala ett par dagar. M och Dunja kommer först på onsdag morgon och jag stod och fipplade med hennes mediciner och funderade vad som skulle vara smartast. Kom fram till att det nog var bäst att jag delade på dem så att hälften fick vara kvar i Smara och resten tog jag med till Uppsala redan i dag. Då skulle jag inte behöva oroa mig för att hon helt plötsligt stod utan sina mediciner. Så jag la en karta med penicillin och sex (eller var det åtta) värktabletter på köksbänken. Tog några klunkar kaffe, upptäckte att Dunja återigen inte kunde gå utan måste bli buren till soffan. Blev stående en stund framför TV.:n och lyssnade på expertkommentatorernas expertkommentarer om Erik Hamrins avgång.
Kaffet urdrucket så jag borstade tänderna, trängde på mig lite kläder och återvände till köket för att fortsätta mitt packande. På köksbänken låg nu bara kartan med penicillin. (!) Villrådigt tittade jag runt men värktabletterna var helt borta. Mindes att Elsa, M:s katt larvade runt mig på morgonen. Eftersom jag mosar ner Dunjas medicin i kattmat så var hon lite sur över att hon bara fick hålla till godo med hårdfoder. Min enda förklaring var att katten måste ha hoppat upp på köksbänken och ätit upp dem. Jag har ju själv såklart inte smakat på dem, men jag har märkt att Dunja inte verkar ha några problem att äta dem. Kanske har de leversmak, jag vet verkligen inte, men Elsa kanske tyckte att det låg goda snacks framme och utless som hon är på sitt gamla hårdfoder så tuggade hon i sig dem.

Hur orimlig den förklaringen än kändes, så hade vi ingen annan bättre så vi fick stuva in 13-åriga Elsa i bilen och åka till veterinären. Där var det meningen att hon skulle få kräkmedel men hon är väldigt åksjuk och kräktes alldeles av sig själv redan i bilen. Veterinären tyckte att det var onödigt att få henne att kräkas mer men efter lite rådfrågande med den större veterinärkliniken så bestämdes det att hon måste åka dit för prover och dropp.

Så nu befinner sig fröken Elsa i Norrtälje för övervakning och jag känner mig så djupt beklämd och full av ånger. Vi vet ju inte med 100% om hon ätit tabletterna så kanske måste hon genomlida detta helt i onödan. Eller tänk om hon blir på riktigt dålig? Sådant kan märkas långt senare.

Jag tog bussen in till Sthlm och kan inte göra så mycket mer än att sitta här på jobbet och hålla tummarna.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s