Ljuset

Vi är många som räknar minuter och sekunder av ljus just nu,det vet jag. Jag jämför förra lördagen med denna och blir lika förtjust över hur längden av ljusa dagar ökar vecka efter vecka. Detta gör jag varje vår även om jag just i år är lite mer otålig och angelägen än någonsin. Dels för att jag längtar efter att få sätta spaden i min allra första trädgård, men även för att jag är ovan vid att bo i hus. När mörkret kryper närmare knutarna på eftermiddagen skyggar jag nervöst runt fönstren som sitter i ögonhöjd för vem som helst som kanske smyger runt där ute. Att jag tänder ljus på fönsterbrädorna gör ju egentligen bara att jag är ännu mer utsatt för mörkret och det som kan tänkas gömma sig i det. Kanske kommer jag att vänja mig vid det, men fortfarande är det med en skön suck jag kryper upp i soffan hemma i lägenheten, insynsskyddad och med gatlyktorna blinkandes utanför.

Jag vill heller inte sova med fördragna gardiner. Helst inte alls men åtminstone en lite glipa som släpper in gryningsljuset. Eftersom jag jobbar som jag gör, börjar lite senare på dagen så har jag förmånen att sova tills jag vaknar nästan jämt. Och när himlen går från djupsvart till djupaste blå brukar jag vakna. Utanför fönstret i huset blinkar Venus precis i gryningstimmen och jag brukar inte gå upp förrän hon bleknat helt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s