Att jobba i Gamla stan

Gamla stan är så väldigt speciell! Självklart är det en turistfälla och jag får erkänna att det inte varit hit jag styrt kosan när jag gjort utflykter till huvudstaden från Uppsala. Men när jag nu tillbringar så mycket tid här så känner jag mig onekligen priviligierad. Som den lantlolla från Uppsala som jag är, går jag lätt vilse bland gränderna men när Tyska kyrkans klockspel ljuder går jag som en anka efter det ljudet och hittar så småningom rätt.
Ibland  känns det  som jag jobbar i en liten by. Alla känner alla och allt som oftast kommer det in någon och berättar en historia från förr. Om just våran lokal eller Gamla stan i allmänhet.
Första gången jag kom in i lokalen, fullkomligt reste sig alla småhår över hela kroppen på mig. Jag kände att det under tidens gång passerat  så många människoöden, utspelats så oändligt många historier och händelser på denna plats och nu skulle vi få vara en del av denna historia. Om 50 år kanske man säjer ”Kommer ni ihåg när det låg en skobutik här? Med den där knasiga ägarinnan som pratade så mycket om sina hundar?”
Självklart ska vi besöka riksantikvariatet för att samla så mycket information som möjligt om just vårt hus men redan nu har vi från människorna runt omkring fått ganska mycket information. Detta är alltså det vi fått berättat för oss så jag vet ju ingenting är hundra säkert.

Butiken ligger på Själagårdsgatan 21, mitt emot Estniska skolan på Tyska brunnsplan. Från början fanns här en smedja, på 1600-talet. Kanske var det så att det inte fanns några väggar då, utan man tog in hästarna från torget och skodde dem vid eldstaden och ledde sedan ut dem i gränden bakom. Redan på den tiden jobbades det med skor med andra ord. Man har byggt på en våning på huset för varje århundrade och det är nu 5 våningar högt. På 50 eller 60-talet var det polisstation med häktet i porten bredvid. En av våra stamkunder berättade att hon drev en nattklubb i Gamla stan på den tiden och att de besökte polisstationen, som utgjordes av två poliser som i min fantasi ser exakt ut som Kling och Klang. Man vädjade om att få ha öppet på långfredagen och fick först direkt och obönhörligen nej. Men efter lite tjat gav poliserna med sig om man kunde lova att det skulle gå städat och nyktert till. På kvällen kom poliserna förbi nattklubben och gick runt med ficklampor och lyste gästerna i ansiktet för att säkerställa det nyktra och städade skicket.

För en tid sen kom det in en kvinna och berättade att hennes föräldrar drivit en tennsmideri här och att hon är född på våningen ovanpå. Hon hade tillbringat stor del av sin barndom nere i smedjan och jag visade henne runt på lagret som trots att det nu är knökfullt med skokartonger, ändå gav henne det där nostalgiska uttrycket som bara barndomsminnen kan ge.

Jag frågade förvaltaren av huset den där första gången om det spökade här. Svaret blev direkt och utan tvekan, Nej! Det hade man kollat upp. Jag är inte lika tvärsäker men det jag säkert känner är att det bara är lugna och vänliga energier här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s