Mörker och kaos

IMG_01091Det möttes vi ju alla av på tisdag morgon. Nya ofattbara terrordåd som vi ska ta in och försöka förstå. Vilket ju är stört omöjligt, för hur ska vi kunna förstå dessa ondskefulla handlingar när de som utför dem faktiskt tycker att de är det enda riktiga. När att dö för dem inte är något skrämmande utan hedervärt och i deras värld är det vi som tillhör de onda och de som står för det goda.

Jag tycker alltid det är viktigt att försöka förstå hur andra människor tänker och fungerar, sätta mig in i situationer som är mig helt främmande eftersom jag lever det lugna priviligierade liv jag lever. Hur skulle det kännas att behöva fly, att inte ha mat för dagen, att bli uttittad eller hånad på grund av mitt utseende, hudfärg eller klädsel?

Men terroristernas skor har jag svårt att få på mig. Det de gör och står för är fullkomligt obegripligt!
TV:n stod på hela dagen och stora delar blev jag sittandes där och följde alla direktsändningar, det blev så svårt att ta sig för något annat. Men samtidigt så konstigt när man sitter i sin lilla bubbla. I vårt lilla hus, ute på landet i Sverige och samtidigt så utspelar sig detta otäcka liksom alldeles nära, rakt emot mig där jag sitter i soffan nästan paralyserad.

På min agenda stod det ändå städning av uterummet och inomhus. Jag plockade undan och sopade bort sågspån och bråte i uterummet som tjänstgjort som snickeri nu i vinter. Nour for runt och bjäbbade på sopborsten och var allmänt i vägen. Då och då snodde hon in i huset och ställde till det. Vi har lagt ut tidningspapper på golvet. Fungerade hur bra som helst med Dunja när hon var valp. Hon fattade på nolltid att det var där hon skulle sätta sig om hon blev nödig och inte hann ut. Nour väljer att göra konfetti av tidningspappret och sprider ut det i hela huset. Sen plockade hon med sig grankvistar och jordkockor och jox som jag sopat ihop och spred ut det också över golvet. En socka, nån vante och min behå(!) fullbordade det hela.

Om jag är trött på valpen? Nä inte det minsta! Jag kan ju inte annat än skratta åt alltihop och jag vet ju att allt detta bus kommer att ge sig så småningom. Snart är även hon en distingerad dam som fnyser åt valpar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s