Att läka en tumme och uppfostra en valp

IMG_6425Stickan är ute!
Den senaste veckan har jag haft tummen omlindad och marinerad i en ”tummetott”. Med jämna mellanrum har jag skvimpat i en sup på några centiliter asolsprit som tillsammans med antibiotikan skulle skynda på läkningen. Blev till slut riktigt duktig på att utesluta vänstertummen ur allt jag tog mig för och till slut kunde jag till och med knyta skorna själv.
Igår morse när jag skulle titta till den tyckte jag mig kunna känna något millimeterstort sticka ut ur såret. Utrustade M med pincett och la mig i sängen, sänglampan fick agera operationslampa, och slängde teatraliskt ena armen över mina ögon och var redo för operation. Och ut drogs en sticka på minst 1,5 centimeter.
Vilken  lycka! För även om tummen fortfarande är lite svullen så kan jag böja den och skriker inte rakt ut om jag råkar stöta till den.

Så det fanns inget speciellt alibi för mig att inte hjälpa till att stängsla in trädgården. Trädgården är ganska stor och fram till nu har vi haft delar av den inhägnad men nu skulle vi äntligen utvidga området där hundarna kan springa fritt till nästan hela trädgården. Supertråkigt jobb, och bökigt med stängslet som fastnade i allt och trasslade in sig. Men skönt när det var gjort och härligt att se hundarna leka runt när de hade hela gräsmattan och busa på.

Dunja har inte haft speciellt många lekkamrater och det var nog över ett år sen hon rasade av sig med en annan hund. Och Nour kan helt enkelt aldrig få nog även om Dunja ganska ofta står över henne med ytterst hög svansföring och dominanta gläfsningar. Jag bryter rätt ofta, både för att jag tycker att det ser för tufft ut men också för att jag är rädd för att Nour ska bli för överstimulerad. Ska försöka läsa på om hur mycket man kan tillåta den äldre hunden att uppfostra den lilla. Kanske någon som läser detta vet något om det?

Vi har inte helt lätt att uppfostra valpen. Att få henne att göra ifrån sig ute på morgonen direkt när hon vaknat är inget problem. Men sen kan vi vara ute i en och en halv timme efter att hon ätit och inget händer. Råkar altandörren stå öppen så smiter hon gärna in och bajsar inne för att sen glatt krumbuktande komma ut igen för att fortsätta leka.
Att gå med bara henne i koppel är som att dra runt med en liten boll. Försöker locka henne med mat och uppmuntrande tillrop men hon sitter bara på rumpan och glor.
Tillsammans med Dunja går det bättre och igår genomförde vi faktiskt den första riktiga rundan med henne i koppel. Men det är svårt att gå med båda hundarna i koppel själv så det vill till att man är två. Dessutom är det mysigt och viktigt att Dunja får åtminstone en promenad själv om dagen där hon får vara ensam hund.
Men vi gnetar på och allt brukar ju lösa sig till slut.IMG_0158

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s