Så kom den där dagen

Detta huset eller rättare sagt trädgården är som en present som vi öppnar lite i taget och i flera lager. Även om jag skulle vilja slita av pappret direkt så ser väder, vind och årstidsväxlingar till att jag tar det lilla lugna vilket ju egentligen är helt perfekt.
När vintern drog in med full styrka igen där i början på mars blev jag lite modfälld. Längtade så efter den där första riktiga vårdagen då jag skulle kunna börja min upptäcktsfärd i trädgården. Och igår kom den dagen äntligen. Efter en kylig natt började våra små frostnupna minipenséer långsamt tina upp. Solen värmde mot kinden och väckte allt till liv. Ystra fjärilar fladdrade runt, humlor surrade klumpigt och graciöst på samma gång och fåglarna lockade så snyggt de kunde på varandra i träden. För övrigt var det helt vindstilla i vårt lilla hörn i världen.
Mitt uppdrag var att försiktigt rensa upp på de ställen där vi tror att det varit rabatter. De kan vara en ram av trä, lite kantsten eller blomstöd som står utspridda lite här och var som tipsar mig om vart jag ska leta. Och där under högt gräs och lager av löv spirade det minsann. Utifrån mitt ringa kunnande så har jag nog ändå räknat ut att vi har ett gäng pioner på gång. Tror att jag hittade vallmo och någon sorts liljor. På ett ställe har det varit jordgubbsland fast där hade ogräset tagit över. Sedan blir det till att utrusta sig med trädgårdsbok och se tiden an vad det mer är som nyvaket kikar upp ur jorden nu när vi rensat bort allt skräp runt omkring.
Gräsmattan är mer en mossmatta men till min stora glädje kommer min älsklingsvårblomma att blomma där snart, gullviva.
20160412_103016Tog en liten paus för lunch på altanen och slöade sen en stund i solen. Livsnjutaren i stolen bredvid såg till att värma så stora delar av sin kropp som möjligt.

På eftermiddagen kikade jag in i växthuset. Det var helt vildvuxet när vi flyttade in. Två stora vindruvor hade brett ut sig och klätt in precis allt därinne. De är nedgrävda i golvet och har rötter som säkert spridit sig en bra bit utanför växthuset. Det måste vara förklaringen till att de levt och frodats där helt utan skötsel under så många år. Från början vågade jag mig inte in, jag fick för mig att det bodde någon där längst ner i hörnen som skulle bli sur om vi plötsligt började röra omkring därinne. Men kanske var bara prasslet en inbillning eller så packade de inneboende ihop sina prylar och flyttade ut i skydd av mörkret någon natt. För när vi med hjälp av häcksax och sekatör till slut plöjde oss in så var där tomt. Med grova rep band vi upp lianer med vindruvsklasar i taket så att vi hjälpligt kunde röra oss fritt därinne. Jag letade recept på vad jag kunde göra med dem, men en morgon hade alla druvor utan undantag rasat till marken och skrumpnat ihop till mindre än russin. Jag skulle ha plockat av dem och frusit in dem förstås, om inte annat hade vi kunnat använda dem som isbitar. Så nästa höst ska jag vara lite snabbare i vändningarna.
Nu har vi bestämt att det får räcka med en vindruvsstock och även den ska vi försöka tämja lite i sommar. Så jag har klippt och sågat ner den andra, så får min starkare hälft gräva upp det som är kvar senare. Till helgen tänker jag släpa ut allt som är därinne och spola rent och göra fint. Hade ju tänkt ställa in ett litet bord och en korgstol dit in men jag undrar jag. Redan igår var det 30 grader varmt och ganska fuktigt därinne. Är det verkligen platsen jag kommer att välja att sitta ner med en kopp kaffe och en god bok?

Hur som helst så var dagen igår en sådan dag som jag längtat efter och det var en väldigt fin dag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s