Orm i krukan!

Mina innerliga intentioner är att leva mitt liv så lugnt och stillsamt som det bara går. Är inte så intresserad av spänning och dramatik och eftersom jag är rätt harig av mig så undviker jag det mesta som kan skrämma mig. Inga bergochdalbanor för mig! Jag undviker mörka gränder, väntar alltid på att bilarna har stannat innan jag går över övergångsställen och sätter mig i bilen med gummistövlar på om åskvädret befinner sig alldeles för nära.

Därför tycker jag så mycket om att arbeta i trädgården. Att se tomatplantorna växa och mogna är ju superspännande! Att nästan se hur humlen slingrar sig uppför stören inför mina ögon är hisnande. Att lista ut vilka blommor humlorna föredrar kan jag ägna en betydande del av dagen åt.

Men även om jag gör mitt bästa för  hålla lugnet runt mig så lurar alltid dramatiken runt hörnet.

Igår var hur som helst en sådan mysig, fin dag. Min dotter hade köpt en pelargon åt mig som jag bestämt mig för att plantera i en blå kruka som ännu inte huserade någon blomma. ormkrukan
Jag tog den med mig ner till planteringsbordet och skulle ta itu med planterandet när jag gick tillbaka in i växthuset för att hämta ett par planteringshandskar. Egentligen brukar jag slarva med handskarna, snygga naglar hör ju vintern till och det är rätt mysigt att gräva ner händerna i mjuk jord. Men eftersom det fixades lunch uppe på altanen så tog jag ändå på mig dem, åtminstone tror jag att det var därför.
Låt oss stanna vid det här ögonblicket en liten stund. Jag har solen i ryggen, det slamrar lite av bestick uppe på altanen, jag känner doften av grillen och viftar bort en fluga som surrar vid mitt öra. Hör grannarna småprata lite men för övrigt är allt lugnt och stilla. Jag tycker mycket om den blå färgen på krukan och även om den är lite kantstött tänker jag på att jag kan vrida det inåt så syns det inte. Den intensiva cerise pelargonen kommer att bli jättesnygg i den. Jag tar en påse med jord från marken och tömmer hela innehållet i krukan och den fylls ända upp till kanten. Plockar blomman ur plastkrukan och måttar lite för att se hur mycket jord jag måste plocka ur. Sen gräver jag ner båda händerna i den blå krukan och drar upp… en huggorm. För en tusendels sekund tror jag att någon skojat med mig och lagt dit en leksaksorm. Jag tror till och med att jag lite uppbragt säjer nää innan ormen börjar slingra och röra sig i mina händer. Huggorm_425x180(1)
Och jag skriker, samtidigt som jag slänger ormen ifrån mig och springer rent instinktivt, men efter bara några meter är det som om hjärnan återigen spelar upp scenen som för att få mig att förstå att det verkligen hände på riktigt och då bara fortsätter jag skrika hela vägen upp på altanen. Sen står jag där och skakar och gråter och hackar och får inte ur mig något annat är orm och förlåt, eftersom jag mitt i alltihop känner att jag återigen ställer till med rabalder och drama mitt i söndagsidyllen. Alla, inklusive grannarna trodde att det hänt något med hundarna och jag tror nog att M och dottern först trodde att jag bara sett en orm och tyckte att jag överreagerade en aning.

När jag äntligen lyckades lugna ner mig så pass så jag kunde förklara vad som hänt gick de ner dit för att inspektera och om det behövdes, forsla bort ormen från platsen. Såklart låg den inte kvar i krukan! Jag hade hoppats det så att de med egna ögon kunde se hur stor den var och att det verkligen var en huggorm. Men den hade väl troligtvis legat där i mörkret och slumrat gott när den helt plötsligt ganska bryskt blev nerhälld i en kruka. Därefter uppsliten igen och sekunden därpå nedslängd tillbaka i krukan. Säkert ännu mer rädd än jag, kanske hade den skrikit ännu högre om den haft lungor till det när den ringlade ner från bordet in i skyddande buskar.
Det blev inget planterat för min del den dagen, det var någon annan som slutförde det uppdraget. Faktum är att jag ganska omgående gick och la mig och sov i två timmar.

Jag är inte direkt rädd för ormar. Får jag träffa dem under rimliga förhållanden kan jag gärna klappa dem och även tycka att de är fascinerande och vackra. I naturen har jag respekt för dem och stampar lite extra när jag går med hundarna i högt gräs men jag går inte omkring och är rädd för dem.
Men jag har en del fobier som jag lagt mig till med under åren och nu känner jag mig lite rädd för att den här händelsen ska utvecklas till en fobi. Och det vill jag inte, jag orkar inte låta mig begränsas av rädsla för att det ska dyka upp en orm på oväntade ställen. Men även om jag ryckt till och fått lite hjärtklappning av att en sladd ramlat ner från bordet här på jobbet och strykt mot mitt ben så tror jag än så länge att jag är ok.
För att bota ont med ont, läste jag flera kapitel ur den ruskigt obehagliga boken ”Färjan” innan jag skulle somna igår. Och mycket riktigt så handlade mina drömmar mer om blodtörstiga varelser på en Finlandsfärja än om slingriga ormar. IMG_0897
Och jag kan alla dagar i veckan för all framtid låta bli att sätta min fot på en färja, framförallt om den går till Åland, hellre än vara rädd för att gå i skogen eller att vistas i trädgården!

 

 

 

Annonser

2 thoughts on “Orm i krukan!

  1. Precis eller kanske bara nästan precis det här har hänt mig. Men då med hönsgödsel i en hink. Min man hade hämtat hönsgödsel hos grannen, i gödselstacken. Jag funderade på om jag skulle sprida ut det i landet med bara händer, men beslöt mig för att det ju var bajs trots allt. Tog på mig handskar och skulle just sticka ner händerna när jag såg ormen ligga där i hinken. Ridå. Den ormen förpassades till skogen i hinken. Den hade nog haft det varmt och gott i gödselstacken.

    Jordsäckar snor jag alltid ihop med metalltråd. Man vet aldrig vad som hamnar i dem annars. Och gödselstackar hämtar vi aldrig mer någon gödsel i.

    Gilla

  2. Så skönt att höra att jag har en medsyster 🙂 . Man lär sig den hårda vägen, metalltråd runt säckarna ska jag omedelbart börja med. Vi brukar få stallgödsel säckvis av en granne, men även där ska man kanske vara lite försiktigt med vad som kan ha skyfflats i. Varm jord och gödsel verkar vara gosigt för ormarna. Jag följer din blogg och jag tycker verkligen mycket om dina bilder. De får mig att drömma mig bort en stund. Ha det gott!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s