Från mörkaste mörkt till vitaste vitt

Så oväntat och ovanligt tidigt bäddades världen in i vit bomull. Kanske var det en kompensation för den obehagligt mörka onsdagen då vi vaknade upp till en galen värld som från en dag till en annan plötsligt känns lite mer otrygg. Jag genomled dagen genom att pulsa med Nour till en djuraffär för att köpa en ny vinterjacka till henne. Det finns inga sådana affärer centralt längre så det blev en tröttande promenad med snön yrandes runt öronen. När vi kom hem kokade jag te och kröp upp i soffan och somnade. När jag vaknade snöade det lika ymning som förut men i stället för att tända ljus, fylla på koppen te och gosa med Nour i soffan framför någon serie, kände jag mig frusen, trött, ynklig och ensam och i stort behov av att ha folk omkring mig. Så vi begav oss ut igen, Nour fick inviga sin nya blåa jacka och vi promenerade hem till min dotter som lagade middag åt oss.

Men sen gick det några dagar, världen har inte gått under, än så länge, och känslan av total katastrof har ersatts av en odefinierbar oro som ibland blandas med en smula hopp om att det kanske går att fixa det här på något sätt ändå. Så många människor som protesterar och demonstrerar borde borde väl ändå ha någon sorts påverkan?

tall-i-solOch lördagen var så fin, världen runt mig och hundarna, så mjuk och tyst, på så många sätt lugnande. Tidig morgon fångade jag solen på talltopparna, iklädd uggs och morgonrock medan Nour gjorde sin morgontoalett.
Vi fyllde på mat åt småfåglarna och trots att termometern visa 8 minus frös jag inte det minsta. Hämtade äpplen från boden som visserligen hade frusit, men när de tinat gick det utmärkt att skära dem i tunna ringar och torka dem i varmluftsugnen.

På söndagen var det plusgrader, snön säckade liksom ihop och snön kom dundrande i stora sjok från taket. Iskristallerna på fönstren i uterummet var ett minne blott.

Något är knas med elementen i huset. När jag var ensam slog jag av dem på förmiddagen men upptäckte några timmar senare att elementen var kokheta. Slog återigen av dem men när M kom hem på kvällen stod de på för fullt igen. Han visade mig återigen hur man skulle vrida för att slå av och jag muttrade att jag mycket väl visste hur man gör!

På söndagen skulle vi få spontanbesök och det eldades i kaminen för att höja mysighetsfaktorn i huset. ingen luftluft och inga element var påslagna, bara den värmande kaminen. Jag mådde inte så bra men donade i köket med en äppelkaka och fick efter en stund plocka av mig tröjor och strumpor men var ändå alldeles svettig i pannan.
Och såklart var elementen påslagna igen! Vredet är ganska segt och tungt att vrida om så det hela är rätt obegripligt. Kanske är det damen som byggde huset en gång i tiden som skojar med oss?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s