Arkiv

I väntans tider

Inte trodde jag att jag skulle snudd på längta ihjäl mig efter ett gäng bin. Vi har nu gått i bikurs sen i mars. Sen dess har vi gått från totala idioter till kanske en smula mindre okunniga och tanken har slagit mig ett par gånger att detta med biodling nog inte är för oss. Men allteftersom de andra i kursen fått hem sina bin så har suget efter den egna kupan bara blivit större och större.

När vi fick tag i en tjej som kunde sälja oss avläggare (en låda med tio ramar som start till ett nytt bisamhälle) visade sig att hon inte använde den typ av kupa som vi hade tänkt. I stället för lågnormal köpte vi i stället 3/4 Langstroth. De kuporna ser inte riktigt likadana ut som de på bikursen vilket bara det känns lite förvirrande.
Men i väntans tider har vi målat lådor och gjort i ordning vaxramarna och det har på sitt sätt varit mysigt. Nu har vi kört iväg med en av våra lådor dit säljaren sedan flyttar över bina. Och nu är det bara att vänta.biodlare

Foten blir långsamt bättre, jag känner mig oerhört otålig. under dessa 3 veckor börjar kläderna strama betänkligt och min längtan efter en riktigt tröttande långpromenad är enorm.
I dammen simmar numera bara nio fiskar. M grejade med dammen en kväll och kom in och berättade att han klappat blekfisk. Morgonen därpå låg den död på botten. Men får absolut inte klappa fiskar lärde mig en av tjejerna på bikursen men kanske mådde den inte så bra redan innan. Den simmade mest uppe vid ytan och snappade luft och de andra fiskarna undvek den ju. Men läxan att inte peta på dem har vi lärt oss.

Har under våren haft en höna som jag varit lite osäker på. La upp en bild på en av hönsgrupperna och svaret jag fick var att denna höna troligtvis var en tupp! Eftersom grannarna uttryckt ”ingen jävla tupp” så kändes det lite oroligt. Hen är så gullig och tanken på att så här direkt behöva göra oss av med en av dem kändes jobbig. Vi åkte bort över midsommar och när vi kom hem hade hon värpt två ägg! Jag döpte henne till Fiafjompa eftersom hon ligger där alldeles ensam inne i kattburen som fungerar som rede och gör sin grej medans de andra struttar runt ute på gården. När hon är klar går hon ut på trappen till hönshuset och ropar upphetsat och stolt ut händelsen i minst fem minuter. Väldigt gulligt och det är mycket praktiskt för vi behöver inte gå och titta i onödan. Men också lite oroande att de alla nio ska göra på samma sätt efter att de har värpt. Det kommer i såna fall bli ett jäkla liv!


Äggen är vackert ljusbruna men än så länge små, det är liksom inte så mycket mat. Men stor gula och extremt goda.
Brahmahönorna heter numera Rebecka och Fiona och de är väldigt stiliga men fortfarande väldigt klumpiga. När jag sträcker fram handen med frön äter den andra försiktigt ( de som vågar) utom Fiona som hugger åt sig och lämnar bitmärken i min handflata.

Vid kortsidan av gästhuset där hönsgården ligger växte det förut ett ostyrigt björnbärssnår som grep tag i mitt hår och mina kläder när jag trängde mig förbi. När det nu är borttaget har denna förtjusande ros tagit över, vi visste inte ens att det växte en ros där. Hönorna nöjer sig tydligen med att gödsla den och den är helt översållad med knoppar! OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Annonser

Välkommen sköna Maj

April övergick i maj och alla oförrätter är glömda. Glada och tacksamma strosar vi barbenta runt i trädgården och applåderar nöjt varje litet nytt skott som piggt tittar fram ur marken. Om ett par veckor ojar vi oss igen över att allt fullkomligt exploderar, man hinner ju inte med, varför går alltid våren så fort? Men nu råder förnöjsamhet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hönsen börjar bli vana vid oss och sin nya bostad. Stolt (som den tupp vi inte har) ser jag hur de nu sitter högre och högre på de tillfälliga sittpinnarna vi ställt in. Försöker locka dem med allehanda grönsaker från köket men det gillas inte alls. Men när jag kastar in daggmaskar som jag grävt upp ut lerjorden blir det upphetsad glädjeyra.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Zoki

Zoki (döpt efter en undulat jag hade som barn eftersom hon har en sån burrig undulatlook runt huvudet) står till och med och tigger när hon ser mig med spaden i högsta hugg.
Vår ensamma Maran-höna är döpt till Sana (Skam) för att hon är självständig, modigast och väldigt snygg.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Självständiga fröken maran

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fröknarna ligger i en hög i dörröppningen och solar

Pratar med henne när jag är inne och pysslar: ”jaså du ska köpa russebuss du Sana. Hur ska du fram 300 000 kr hade du tänkt” och hon lägger sitt huvud på sned och ser ut att fundera över det hela.

M plockade fram en gammal rostig plåt som han tänkte sätta vid hönshuset för att förhindra hönstjuvar från att gräva sig in. Men den blev jag jätteförtjust i så den satte vi i stället som en rundel där vi planterat lavendel och riddarsporre. Lavendeln som vi planterade förra sommaren har inte överlevt så den här gången har vi varit jättenoga med jord, till och med blandat i medelhavsjord.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag passade på att lägga ut en grusgång där vi oftast går till hönsen som varit lerig och ful.
ÄlgDet går framåt med biodlingskursen. Under älghuvudet börjar allt falla på plats. Om maskrosorna börjat blomma till nästa helg ska vi få prova att flytta lådor på ett riktigt bisamhälle. Spännade!

 

Höns i vårt hus

Så var då köpahöns-dagen inne. Vi var uppe tidigt och satte upp två av sittpinnarna, det skulle egentligen även vara en tredje men vi bestämde att fixa det senare när hönsen var på plats. Städade i deras rastgård och strödde ut gamla torra löv eftersom det blivit så lerigt efter att vi har trampat runt där i ett par veckor nu. Strö på golvet i huset och vattenautomaten påfylld sen begav vi oss.
Vi åkte till ett nytt ställe som ligger lite närmare geografiskt. Men det betydde att jag inte hade en aning om vilka raser som fanns att välja på. Kanske skulle jag komma hem helt utan höns om ingen föll mig i smaken…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Faverolle och i bakgrunden Skånsk blomme

Men väl på plats plockade Höns-Börje fram alla möjliga höns och plötsligt ville jag ha allihop. Jag studsade runt och utbrast, Å så gullig, den vill jag ha! om var och varannan och tog dem sen varligt i famnen och placerade dem i transportlådorna. Var noga med att det skulle vara två av varje ras men till slut övertygade Börje mig om att det inte alls måste vara så, tjejerna är ju jämngamla så de kommer att hålla ihop ändå.

Så därför blev det 2 skånsk Blomme, 2 Brahma, 2 Faverolle, 2 Wyandotte men bara en fröken Maran.

Hemma igen släppte vi ut dem i rastgården och stod sen som paralyserade och tittade på när de försiktigt struttade runt och kollade in omgivningen. Och så förflöt eftermiddagen. Jag gick in och dammsög lite och sen gick jag ut och tittade till hönsen. Hällde upp vatten i skurhinken men kunde inte börja torka golven innan jag sett hur hönsen mådde.

De pickade i sig lite korn, skvätte runt ibland  löven och vågade sig till slut upp på kanten till sandbadet, allihop i en liten skock. Förutom maran-hönan som höll sig lite på sin kant. Vi ställde in mat och även lite rivna morötter och kokt potatis i huset för att locka in dem men ingen av dem kände sig hågad att trippa uppför rampen trots att timmen började bli sen. Till slut fångade vi in dem en och en och lyfte in dem i huset och alla var tämligen lugna och mysiga förutom en av blommehönorna som flaxade och kacklade i högan sky över att ha blivit infångad. Väl inne i huset åt de kvällsmat, vimsade runt och spillde ut men verkade ändå ganska nöjda. Dock visade ingen av dem något intresse av sittpinnarna. Ute i rastgården försökte någon av dem att sitta lite på en gren som låg platt på marken men de knubbiga brahmorna hade ingen teknik och balans alls utan störtade handlöst en centimeter ner i backen igen.

I huset hade M pedagogiskt snickrat en stege som antingen kunde användas att sitta på eller klättra upp till sittpinnarna som lägligt satt placerade över bajsbrädan. Men vår lilla skock burrade ihop sig i ett hörn och ingen verkar fatta att de ska sitta på pinnar och bajsa på en bräda! För att det ska vara enkelt för matte och husse att städa. Googlade detta senare. Dels, hönorna vill inte gå in självmant och hönor sover inte på pinne. Och vips! dök det upp en massa trådar om detta. Man får bära in dem på kvällen och lära dem att sitta på pinne. Någon brukade vänta tills de sov och sen försiktigt placera dem på pinnen och hoppas att de vaknar nästa morgon fortfarande på pinnen. Brahmor kan man inte ha alltför höga förväntningar om.
Vi får ta det pö om pö.