Arkiv

I väntans tider

Inte trodde jag att jag skulle snudd på längta ihjäl mig efter ett gäng bin. Vi har nu gått i bikurs sen i mars. Sen dess har vi gått från totala idioter till kanske en smula mindre okunniga och tanken har slagit mig ett par gånger att detta med biodling nog inte är för oss. Men allteftersom de andra i kursen fått hem sina bin så har suget efter den egna kupan bara blivit större och större.

När vi fick tag i en tjej som kunde sälja oss avläggare (en låda med tio ramar som start till ett nytt bisamhälle) visade sig att hon inte använde den typ av kupa som vi hade tänkt. I stället för lågnormal köpte vi i stället 3/4 Langstroth. De kuporna ser inte riktigt likadana ut som de på bikursen vilket bara det känns lite förvirrande.
Men i väntans tider har vi målat lådor och gjort i ordning vaxramarna och det har på sitt sätt varit mysigt. Nu har vi kört iväg med en av våra lådor dit säljaren sedan flyttar över bina. Och nu är det bara att vänta.biodlare

Foten blir långsamt bättre, jag känner mig oerhört otålig. under dessa 3 veckor börjar kläderna strama betänkligt och min längtan efter en riktigt tröttande långpromenad är enorm.
I dammen simmar numera bara nio fiskar. M grejade med dammen en kväll och kom in och berättade att han klappat blekfisk. Morgonen därpå låg den död på botten. Men får absolut inte klappa fiskar lärde mig en av tjejerna på bikursen men kanske mådde den inte så bra redan innan. Den simmade mest uppe vid ytan och snappade luft och de andra fiskarna undvek den ju. Men läxan att inte peta på dem har vi lärt oss.

Har under våren haft en höna som jag varit lite osäker på. La upp en bild på en av hönsgrupperna och svaret jag fick var att denna höna troligtvis var en tupp! Eftersom grannarna uttryckt ”ingen jävla tupp” så kändes det lite oroligt. Hen är så gullig och tanken på att så här direkt behöva göra oss av med en av dem kändes jobbig. Vi åkte bort över midsommar och när vi kom hem hade hon värpt två ägg! Jag döpte henne till Fiafjompa eftersom hon ligger där alldeles ensam inne i kattburen som fungerar som rede och gör sin grej medans de andra struttar runt ute på gården. När hon är klar går hon ut på trappen till hönshuset och ropar upphetsat och stolt ut händelsen i minst fem minuter. Väldigt gulligt och det är mycket praktiskt för vi behöver inte gå och titta i onödan. Men också lite oroande att de alla nio ska göra på samma sätt efter att de har värpt. Det kommer i såna fall bli ett jäkla liv!


Äggen är vackert ljusbruna men än så länge små, det är liksom inte så mycket mat. Men stor gula och extremt goda.
Brahmahönorna heter numera Rebecka och Fiona och de är väldigt stiliga men fortfarande väldigt klumpiga. När jag sträcker fram handen med frön äter den andra försiktigt ( de som vågar) utom Fiona som hugger åt sig och lämnar bitmärken i min handflata.

Vid kortsidan av gästhuset där hönsgården ligger växte det förut ett ostyrigt björnbärssnår som grep tag i mitt hår och mina kläder när jag trängde mig förbi. När det nu är borttaget har denna förtjusande ros tagit över, vi visste inte ens att det växte en ros där. Hönorna nöjer sig tydligen med att gödsla den och den är helt översållad med knoppar! OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Annonser

Anlägga trädgårdsdamm

Som den Fisk jag är vill jag alltid ha närhet till vatten. Helst vill jag plaska runt förstås och min inte helt uttalade tanke var att vi skulle bygga dammen så stor att detta faktikst kunde vara möjligt.

Vi började med att lägga ut slangen i en någorlunda uttänkt form och sedan var det bara att ta till spaden. Lerjorden är så tung och kompakt att jag inte ens orkade fylla skottkärran utan jag bar bort tuvorna en och en. En del bar jag in till hönsgården, dels för att de skulle få picka lite mask ur dem men även för att täta kring staketet. De blir ju hårda som sten när de torkat som bekant. Resten slängdes upp i skogen bakom boden, tur att vi har lite undanskyma delar av tomten för mycket jord blev det!

 

Dammen ska byggas i flera nivåer, de yttre delen ca 20 cm där man kan plantera sumpväxter som halvvägs tittar upp ut vattnet och förhoppningsvis döljer kanten. Sedan två etager till där den djupaste mittendelen huserar näckrosor men även är ett tillhåll för eventuella fiskar. Även viktigt att de yttre kanterna mättes ordentligt med vattenpass så de höll samma nivå runt om.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Här kom ett litet bakslag. Vid ungefär 60 cm nådde vi grundvattnet. Drömmen om mig simmandes runt i dammen bleknade snabbt bort eftersom det behöver vara betydligt djupare än 60 cm för det. Men även många näckrosor behöver större djup så vi byggde vallar av tuvor som vi trampade till för att åtminstone nå 70 cm.
När jag skriver ”vi” får jag erkänna att när det regnade som bäst (vilket var bra eftersom det gjorde leran mjukare och mer formbar) kokade jag rabarbersaft i köket och muttrade, väldigt orättvist, över alla leriga spår som gjordes över verandan och uterummet.

När gropen var grävd till belåtenhet lades äntligen dammduken ut. Eftersom vi inte hade mycket stenar i gropen hoppade vi över skyddsduken, kanske inte att rekommendera men vi chansade på att det skulle bli bra ändå. Duken är väldigt stor och tung och otymlig och det största problemet var att få in den i bilen från affären och sen geom hela trädgårdens trånga grusgångar ut till gräsmattan. Men väl utrullad var den väldigt samarbetsvillig. Tittar man på instruktionsvideor på nätet så ska man i det här läget hälla i lite bottenmaterial och sedan plantera näckrosor och växterna runt kanten innan man fyller i resten av vattnet.

Men somliga av oss är otåliga så vips var hela dammen fylld utan att en enda växt planterats. I stället började det byggas soldäck och eftersom det skulle byggas en liten bit ut över vattenytan var det säkert bra att ha vattnet på plats även om det föll ner en hel del sågspån i vattnet
Däcket är byggt av en gammal altan som en granne rivit ut och blev glad över att slippa köra till tippen. Vackert grånat och så mycket snyggare än nytt. Underbart att få återanvända!
I det här läget såg jag bara en ful grop coh en ful gummiduk och kunde inte alls förstå hur detta skulle kunna bli en fin damm. Jag la dit lite stenar men hur jag än försökte så syntes gummiduken alldeles för tydligt. Vi hade inte köpt vare sig stenmatta som cocosmatta som de rekommenderat för att dölja kanterna och till slut gav jag upp. Innan vi handlat på oss dessa nödvändiga mattor kunde ingenting göras.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Så kom M på den snillrika idéen att vi kunde lägga säckväv längs kanterna. Det har vi massor av och det visade sig räcka runt nästan hela dammen. Och genast blev det så mycket snyggare.
De flesta växterna har vi plockat i dikena runt om i skogen och ur vårt eget dike som skär genom tomten. Det fanns ingen annan räd än att vada ner i vattnet för att plantera på de djupaste stället men så får det bli när man är ivrig.

En gammal trädstam släpades fram bakom boden och lite andra liljor, funkior och daggkåpor plockades ur rabetterna för helt plötsligt var ju allt fokus på dammen.


Man kan köpa speciella korgar att plantera växterna i men det går lika bra att göra extra hål i gamla balkonglådor och plastkrukor. Vi klädde dem med säckväv och la grus ovanpå lerjorden för att hålla den på plats och som tyngd. Näckrosen stopppade vi i ett par gamla nylonstrumpor och knöt försiktigt runt lerklumpen.
Eftersom vi fortfarande har en hel del grus kvar sen vi gjorde grusgångarna kunde vi lätt göra en lite grusstrand. Vilket var tur för Nour druttade omgående i när hon tappat sin kära boll men kunde lyckligt och väl kravla sig upp på andra sidan stranden.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi har inte fått hem vår pump ännu, vilket var ganska svårt och omständligt för oss att välja. M fick ringa till leverantören och beskriva vår damm och våra behov och sedan får vi lite på att deras förslag blir rätt.

Lite pyssel behöver göras med kanter och annat innan vi känner oss helt klara.
Vi ska köpa några guldfiskar och kanske en liten fontän.
Sedan återstår det bara att hälla upp ett glas rosé, sätta sig på bryggkanten och lättjefullt doppa fingrarna i vattnet.

 

 

 

 

Välkommen sköna Maj

April övergick i maj och alla oförrätter är glömda. Glada och tacksamma strosar vi barbenta runt i trädgården och applåderar nöjt varje litet nytt skott som piggt tittar fram ur marken. Om ett par veckor ojar vi oss igen över att allt fullkomligt exploderar, man hinner ju inte med, varför går alltid våren så fort? Men nu råder förnöjsamhet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hönsen börjar bli vana vid oss och sin nya bostad. Stolt (som den tupp vi inte har) ser jag hur de nu sitter högre och högre på de tillfälliga sittpinnarna vi ställt in. Försöker locka dem med allehanda grönsaker från köket men det gillas inte alls. Men när jag kastar in daggmaskar som jag grävt upp ut lerjorden blir det upphetsad glädjeyra.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Zoki

Zoki (döpt efter en undulat jag hade som barn eftersom hon har en sån burrig undulatlook runt huvudet) står till och med och tigger när hon ser mig med spaden i högsta hugg.
Vår ensamma Maran-höna är döpt till Sana (Skam) för att hon är självständig, modigast och väldigt snygg.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Självständiga fröken maran

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fröknarna ligger i en hög i dörröppningen och solar

Pratar med henne när jag är inne och pysslar: ”jaså du ska köpa russebuss du Sana. Hur ska du fram 300 000 kr hade du tänkt” och hon lägger sitt huvud på sned och ser ut att fundera över det hela.

M plockade fram en gammal rostig plåt som han tänkte sätta vid hönshuset för att förhindra hönstjuvar från att gräva sig in. Men den blev jag jätteförtjust i så den satte vi i stället som en rundel där vi planterat lavendel och riddarsporre. Lavendeln som vi planterade förra sommaren har inte överlevt så den här gången har vi varit jättenoga med jord, till och med blandat i medelhavsjord.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag passade på att lägga ut en grusgång där vi oftast går till hönsen som varit lerig och ful.
ÄlgDet går framåt med biodlingskursen. Under älghuvudet börjar allt falla på plats. Om maskrosorna börjat blomma till nästa helg ska vi få prova att flytta lådor på ett riktigt bisamhälle. Spännade!

 

Höns i vårt hus

Så var då köpahöns-dagen inne. Vi var uppe tidigt och satte upp två av sittpinnarna, det skulle egentligen även vara en tredje men vi bestämde att fixa det senare när hönsen var på plats. Städade i deras rastgård och strödde ut gamla torra löv eftersom det blivit så lerigt efter att vi har trampat runt där i ett par veckor nu. Strö på golvet i huset och vattenautomaten påfylld sen begav vi oss.
Vi åkte till ett nytt ställe som ligger lite närmare geografiskt. Men det betydde att jag inte hade en aning om vilka raser som fanns att välja på. Kanske skulle jag komma hem helt utan höns om ingen föll mig i smaken…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Faverolle och i bakgrunden Skånsk blomme

Men väl på plats plockade Höns-Börje fram alla möjliga höns och plötsligt ville jag ha allihop. Jag studsade runt och utbrast, Å så gullig, den vill jag ha! om var och varannan och tog dem sen varligt i famnen och placerade dem i transportlådorna. Var noga med att det skulle vara två av varje ras men till slut övertygade Börje mig om att det inte alls måste vara så, tjejerna är ju jämngamla så de kommer att hålla ihop ändå.

Så därför blev det 2 skånsk Blomme, 2 Brahma, 2 Faverolle, 2 Wyandotte men bara en fröken Maran.

Hemma igen släppte vi ut dem i rastgården och stod sen som paralyserade och tittade på när de försiktigt struttade runt och kollade in omgivningen. Och så förflöt eftermiddagen. Jag gick in och dammsög lite och sen gick jag ut och tittade till hönsen. Hällde upp vatten i skurhinken men kunde inte börja torka golven innan jag sett hur hönsen mådde.

De pickade i sig lite korn, skvätte runt ibland  löven och vågade sig till slut upp på kanten till sandbadet, allihop i en liten skock. Förutom maran-hönan som höll sig lite på sin kant. Vi ställde in mat och även lite rivna morötter och kokt potatis i huset för att locka in dem men ingen av dem kände sig hågad att trippa uppför rampen trots att timmen började bli sen. Till slut fångade vi in dem en och en och lyfte in dem i huset och alla var tämligen lugna och mysiga förutom en av blommehönorna som flaxade och kacklade i högan sky över att ha blivit infångad. Väl inne i huset åt de kvällsmat, vimsade runt och spillde ut men verkade ändå ganska nöjda. Dock visade ingen av dem något intresse av sittpinnarna. Ute i rastgården försökte någon av dem att sitta lite på en gren som låg platt på marken men de knubbiga brahmorna hade ingen teknik och balans alls utan störtade handlöst en centimeter ner i backen igen.

I huset hade M pedagogiskt snickrat en stege som antingen kunde användas att sitta på eller klättra upp till sittpinnarna som lägligt satt placerade över bajsbrädan. Men vår lilla skock burrade ihop sig i ett hörn och ingen verkar fatta att de ska sitta på pinnar och bajsa på en bräda! För att det ska vara enkelt för matte och husse att städa. Googlade detta senare. Dels, hönorna vill inte gå in självmant och hönor sover inte på pinne. Och vips! dök det upp en massa trådar om detta. Man får bära in dem på kvällen och lära dem att sitta på pinne. Någon brukade vänta tills de sov och sen försiktigt placera dem på pinnen och hoppas att de vaknar nästa morgon fortfarande på pinnen. Brahmor kan man inte ha alltför höga förväntningar om.
Vi får ta det pö om pö.

 

 

 

Det börjar närma sig

Arbetet går oförtrutet vidare. Påskhelgen bjöd även hos oss på snö och isvindar. Vi klafsade runt i leran med stelfrusna fingrar och tårna som isbitar och stirrade med jämna mellanrum upp mot himlen och undrade vad det egentligen var frågan om?
Hos grannen grävs det för pool och där svors det om möjligt ännu värre när den stora traktorn körde fast och då kändes ju våra problem ganska små.OLYMPUS DIGITAL CAMERA På bilden ser huset helt snett ut men jag tror det beror på vinkeln på kameran.

När det haglade som värst fixade jag lite inomhus och aldrig strålar vårt kök mer än runt påsk!

Så fort ledigheten dragit förbi kom solen tillbaka och temperaturen kröp några grader uppåt. Nu är det bara upploppet kvar. Jag hade tänkt betsa huset mörkbrunt men den färgen var slut så det blev grönt i stället. Men känner mig ändå nöjd med resultatet.

När vi vilade med en kaffe i solen en stund, pratandes lite om vilka grenar vi ska välja som sittpinnar erkände jag tills lut för M något som korsat mina tankar rätt ofta den senaste tiden. Efter att ha lusläst precis allt som finns att hitta om höns på nätet och inte minst om alla hönsägare har jag kommit fram till:

_Detta är nog bara början!

Höns på hjärnan

Tillbaka till soffan under det stora älghuvudet. Tillsammans med oss i biodlingskursen går en mor och dotter och utöver allt bisnack har vi dryftat både högt och lågt och kom till slut in på ämnet höns.
Jag har ju haft höns på hjärnan sen vi fick huset i Smara och tillåtit mig att drömma. Men har samtidigt haft lite frågetecken kring om det skulle fungera för oss.
Dessa damer visade det sig har haft höns i typ 40 år och när jag provade mina farhågor på dem slog de glatt bort dem och sa att det inte var något att oroa sig för, såklart skulle vi skaffa höns!

Så väl hemma igen på eftermiddagen började vi planera. M är faktikst ännu mer otålmodig än jag och började stega upp fram och tillbaka och planerade för att omedelbart åka och köpa virke till hönshuset.


Jag tror ändå på att man ska sova åtminstone en natt på saken och styrde över behovet att fixa  till ett annat projekt. Det gamla skelettet till växthus som flyttats runt på gräsmattan har vi slutligen bestämt oss för att inte plasta in. Istället ska vi flytta jordgubbarna från den gamla soffan och lägga nät över hela huset så det blir ett fint jordgubbshus.
Jag la ut kartonger över gräsmattan och hällde på rejält med flis. Har en stor hög med uppgrävda tuvor som legat och fryst sönder under vintern som jag nu skakar sönder med grepen. Supertråkigt är bara förnamnet men ganska tillfredställande när jag fyllde på lådorna som M snickrat under tiden.

Dagen därpå hade inte suget efter höns stillats en minsta promille. Däremot tänkte vi om lite på placeringen av hönshuset. Björnbäret får stryka på foten, det är ändå så grinigt taggigt. Vi sparar en kvist som kanske kan slå rot någon annanstans. Klätterrosen får växa vidare inne på hönsens innergård.
Följande dagar har ägnats åt att ta reda på allt som hönsen behöver i sitt hus för att trivas och för min del har jag läst på om hönsraser och säkert besökt flera hundra sidor.
Vi gjorde en dagsutflykt till Labbo i Örbyhus och strosade runt bland mängder av höns i alla storlekar och färger. Jag hade tänkt mig en tung, stor ras typ Brahma eller Orpington men väl där var det helt andra raser som lockade. På frågan om det skulle vara någon speciell färg på äggen svarade jag tveklöst nej först. Men sen när jag kom hem med mina nyiköpta ägg i såna härliga fäger börjar jag fundera, kanske ändå…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag är helt snurrig och vaknar flera gånger per natt och kan inte tänka på något annat än höns.

Jo förresten. en annan sak som kom upp på kursen vara att ta sav från björk. Som de totala copycats som vi är åkte vi genast hem och valde ut lämplig björk. Borrade ett 2cm hål och satte ett rör i hålet. Sedan ytterligare ett mjukt rör ner i en petflaska som kilats fast. Detta ska vara fantastiskt nyttigt så nu håller vi en tumme!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Biodlare?!

Vi går en kurs i biodling. Jag missade första tillfället och hade bara hunnit läsa lite i boken som M köpt. Även om jag funderat länge och läst på en del så kändes detta med biodling inte direkt som en bit av en kaka och när vi på grund av omställning till sommartid begav oss iväg denna tidiga söndagsmorgon var jag lite osäker på om biodling verkligen var något för mig. Efter lite bryderier då vår kursledare missat detta med omställningen av klockan satt vi då till slut nedsjunkna i en soffa under ett stort älghuvud, med kaffe och mjuk pepparkaka i näven redo att lyssna och lära.OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och oj så trevligt det var. Mannen som leder kursen och i vars soffa vi satt var omväxlande väldigt skojfrisk men blev väldigt seriös och saklig när han pratade om bina. Allt var så långt från föreläsning och klassrumskänsla man kan komma.  Här pratades det och skrattades och vi frågade och frågade igen. Stundom spårade vi ut i helt andra samtalsämnen innan vi kom tillbaka till våra kära bin och deras välmående.

Jag har lärt mig att bin flyger väldigt fort, så fort att de skulle krossas om de var ute och flög när det regnar. Att drönarna avbildas med en öl i handen (deras huvudsakliga sysselsättning förutom att para sig är att pyssla och göra det lite trevligt i kupan) och jag vet på ett ungefär vilka stadier ett arbetsbi går igenom. Jag vet också att det är viktigt att jag får mina bin att trivas (inte för trångt och inte för luftigt) annars kan de få för sig att svärma och dra iväg hela gänget och bygga bo i en skorsten. Jag har sett en liten kopia av en kupa och förstår någorlunda hur den fungerar. Vi har åtta gånger kvar och ska ju få vara ute en hel del med bina så fort de vaknat ordentligt och då klarnar nog allt. Och så klart ska vi ha bin till försommaren!
Vi pratade mycket om alla nyttigheter honung innehåller, framförallt den nyslungade med sina många mjölksyrebakterier. Känns bra!


Nu bjöd detta möte på lite annan info som gett oss lite huvudbry men det får jag ta i ett annat inlägg.

Resten av dessa soliga dagar har vi städat lite i rabatterna, myst i varsin solstol och målat klart utesoffan.  Vi tillverkade  dessutom ett bord som vi snabbt konstaterade inte passade ihop med soffan men som kan få pryda sin plats i orangeriet.