Arkiv

Anlägga trädgårdsdamm

Som den Fisk jag är vill jag alltid ha närhet till vatten. Helst vill jag plaska runt förstås och min inte helt uttalade tanke var att vi skulle bygga dammen så stor att detta faktikst kunde vara möjligt.

Vi började med att lägga ut slangen i en någorlunda uttänkt form och sedan var det bara att ta till spaden. Lerjorden är så tung och kompakt att jag inte ens orkade fylla skottkärran utan jag bar bort tuvorna en och en. En del bar jag in till hönsgården, dels för att de skulle få picka lite mask ur dem men även för att täta kring staketet. De blir ju hårda som sten när de torkat som bekant. Resten slängdes upp i skogen bakom boden, tur att vi har lite undanskyma delar av tomten för mycket jord blev det!

 

Dammen ska byggas i flera nivåer, de yttre delen ca 20 cm där man kan plantera sumpväxter som halvvägs tittar upp ut vattnet och förhoppningsvis döljer kanten. Sedan två etager till där den djupaste mittendelen huserar näckrosor men även är ett tillhåll för eventuella fiskar. Även viktigt att de yttre kanterna mättes ordentligt med vattenpass så de höll samma nivå runt om.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Här kom ett litet bakslag. Vid ungefär 60 cm nådde vi grundvattnet. Drömmen om mig simmandes runt i dammen bleknade snabbt bort eftersom det behöver vara betydligt djupare än 60 cm för det. Men även många näckrosor behöver större djup så vi byggde vallar av tuvor som vi trampade till för att åtminstone nå 70 cm.
När jag skriver ”vi” får jag erkänna att när det regnade som bäst (vilket var bra eftersom det gjorde leran mjukare och mer formbar) kokade jag rabarbersaft i köket och muttrade, väldigt orättvist, över alla leriga spår som gjordes över verandan och uterummet.

När gropen var grävd till belåtenhet lades äntligen dammduken ut. Eftersom vi inte hade mycket stenar i gropen hoppade vi över skyddsduken, kanske inte att rekommendera men vi chansade på att det skulle bli bra ändå. Duken är väldigt stor och tung och otymlig och det största problemet var att få in den i bilen från affären och sen geom hela trädgårdens trånga grusgångar ut till gräsmattan. Men väl utrullad var den väldigt samarbetsvillig. Tittar man på instruktionsvideor på nätet så ska man i det här läget hälla i lite bottenmaterial och sedan plantera näckrosor och växterna runt kanten innan man fyller i resten av vattnet.

Men somliga av oss är otåliga så vips var hela dammen fylld utan att en enda växt planterats. I stället började det byggas soldäck och eftersom det skulle byggas en liten bit ut över vattenytan var det säkert bra att ha vattnet på plats även om det föll ner en hel del sågspån i vattnet
Däcket är byggt av en gammal altan som en granne rivit ut och blev glad över att slippa köra till tippen. Vackert grånat och så mycket snyggare än nytt. Underbart att få återanvända!
I det här läget såg jag bara en ful grop coh en ful gummiduk och kunde inte alls förstå hur detta skulle kunna bli en fin damm. Jag la dit lite stenar men hur jag än försökte så syntes gummiduken alldeles för tydligt. Vi hade inte köpt vare sig stenmatta som cocosmatta som de rekommenderat för att dölja kanterna och till slut gav jag upp. Innan vi handlat på oss dessa nödvändiga mattor kunde ingenting göras.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Så kom M på den snillrika idéen att vi kunde lägga säckväv längs kanterna. Det har vi massor av och det visade sig räcka runt nästan hela dammen. Och genast blev det så mycket snyggare.
De flesta växterna har vi plockat i dikena runt om i skogen och ur vårt eget dike som skär genom tomten. Det fanns ingen annan räd än att vada ner i vattnet för att plantera på de djupaste stället men så får det bli när man är ivrig.

En gammal trädstam släpades fram bakom boden och lite andra liljor, funkior och daggkåpor plockades ur rabetterna för helt plötsligt var ju allt fokus på dammen.


Man kan köpa speciella korgar att plantera växterna i men det går lika bra att göra extra hål i gamla balkonglådor och plastkrukor. Vi klädde dem med säckväv och la grus ovanpå lerjorden för att hålla den på plats och som tyngd. Näckrosen stopppade vi i ett par gamla nylonstrumpor och knöt försiktigt runt lerklumpen.
Eftersom vi fortfarande har en hel del grus kvar sen vi gjorde grusgångarna kunde vi lätt göra en lite grusstrand. Vilket var tur för Nour druttade omgående i när hon tappat sin kära boll men kunde lyckligt och väl kravla sig upp på andra sidan stranden.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi har inte fått hem vår pump ännu, vilket var ganska svårt och omständligt för oss att välja. M fick ringa till leverantören och beskriva vår damm och våra behov och sedan får vi lite på att deras förslag blir rätt.

Lite pyssel behöver göras med kanter och annat innan vi känner oss helt klara.
Vi ska köpa några guldfiskar och kanske en liten fontän.
Sedan återstår det bara att hälla upp ett glas rosé, sätta sig på bryggkanten och lättjefullt doppa fingrarna i vattnet.

 

 

 

 

Annonser

Välkommen sköna Maj

April övergick i maj och alla oförrätter är glömda. Glada och tacksamma strosar vi barbenta runt i trädgården och applåderar nöjt varje litet nytt skott som piggt tittar fram ur marken. Om ett par veckor ojar vi oss igen över att allt fullkomligt exploderar, man hinner ju inte med, varför går alltid våren så fort? Men nu råder förnöjsamhet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hönsen börjar bli vana vid oss och sin nya bostad. Stolt (som den tupp vi inte har) ser jag hur de nu sitter högre och högre på de tillfälliga sittpinnarna vi ställt in. Försöker locka dem med allehanda grönsaker från köket men det gillas inte alls. Men när jag kastar in daggmaskar som jag grävt upp ut lerjorden blir det upphetsad glädjeyra.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Zoki

Zoki (döpt efter en undulat jag hade som barn eftersom hon har en sån burrig undulatlook runt huvudet) står till och med och tigger när hon ser mig med spaden i högsta hugg.
Vår ensamma Maran-höna är döpt till Sana (Skam) för att hon är självständig, modigast och väldigt snygg.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Självständiga fröken maran

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fröknarna ligger i en hög i dörröppningen och solar

Pratar med henne när jag är inne och pysslar: ”jaså du ska köpa russebuss du Sana. Hur ska du fram 300 000 kr hade du tänkt” och hon lägger sitt huvud på sned och ser ut att fundera över det hela.

M plockade fram en gammal rostig plåt som han tänkte sätta vid hönshuset för att förhindra hönstjuvar från att gräva sig in. Men den blev jag jätteförtjust i så den satte vi i stället som en rundel där vi planterat lavendel och riddarsporre. Lavendeln som vi planterade förra sommaren har inte överlevt så den här gången har vi varit jättenoga med jord, till och med blandat i medelhavsjord.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag passade på att lägga ut en grusgång där vi oftast går till hönsen som varit lerig och ful.
ÄlgDet går framåt med biodlingskursen. Under älghuvudet börjar allt falla på plats. Om maskrosorna börjat blomma till nästa helg ska vi få prova att flytta lådor på ett riktigt bisamhälle. Spännade!

 

Höns på hjärnan

Tillbaka till soffan under det stora älghuvudet. Tillsammans med oss i biodlingskursen går en mor och dotter och utöver allt bisnack har vi dryftat både högt och lågt och kom till slut in på ämnet höns.
Jag har ju haft höns på hjärnan sen vi fick huset i Smara och tillåtit mig att drömma. Men har samtidigt haft lite frågetecken kring om det skulle fungera för oss.
Dessa damer visade det sig har haft höns i typ 40 år och när jag provade mina farhågor på dem slog de glatt bort dem och sa att det inte var något att oroa sig för, såklart skulle vi skaffa höns!

Så väl hemma igen på eftermiddagen började vi planera. M är faktikst ännu mer otålmodig än jag och började stega upp fram och tillbaka och planerade för att omedelbart åka och köpa virke till hönshuset.


Jag tror ändå på att man ska sova åtminstone en natt på saken och styrde över behovet att fixa  till ett annat projekt. Det gamla skelettet till växthus som flyttats runt på gräsmattan har vi slutligen bestämt oss för att inte plasta in. Istället ska vi flytta jordgubbarna från den gamla soffan och lägga nät över hela huset så det blir ett fint jordgubbshus.
Jag la ut kartonger över gräsmattan och hällde på rejält med flis. Har en stor hög med uppgrävda tuvor som legat och fryst sönder under vintern som jag nu skakar sönder med grepen. Supertråkigt är bara förnamnet men ganska tillfredställande när jag fyllde på lådorna som M snickrat under tiden.

Dagen därpå hade inte suget efter höns stillats en minsta promille. Däremot tänkte vi om lite på placeringen av hönshuset. Björnbäret får stryka på foten, det är ändå så grinigt taggigt. Vi sparar en kvist som kanske kan slå rot någon annanstans. Klätterrosen får växa vidare inne på hönsens innergård.
Följande dagar har ägnats åt att ta reda på allt som hönsen behöver i sitt hus för att trivas och för min del har jag läst på om hönsraser och säkert besökt flera hundra sidor.
Vi gjorde en dagsutflykt till Labbo i Örbyhus och strosade runt bland mängder av höns i alla storlekar och färger. Jag hade tänkt mig en tung, stor ras typ Brahma eller Orpington men väl där var det helt andra raser som lockade. På frågan om det skulle vara någon speciell färg på äggen svarade jag tveklöst nej först. Men sen när jag kom hem med mina nyiköpta ägg i såna härliga fäger börjar jag fundera, kanske ändå…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag är helt snurrig och vaknar flera gånger per natt och kan inte tänka på något annat än höns.

Jo förresten. en annan sak som kom upp på kursen vara att ta sav från björk. Som de totala copycats som vi är åkte vi genast hem och valde ut lämplig björk. Borrade ett 2cm hål och satte ett rör i hålet. Sedan ytterligare ett mjukt rör ner i en petflaska som kilats fast. Detta ska vara fantastiskt nyttigt så nu håller vi en tumme!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En ny kompis i trädgården!

Men så rolig en kompostkvarn kan vara! För någon vecka sen försökte vi elda riset som ligger i stora travar på tomten men det kändes inte alls bra. Inte bra för naturen och värme som gick upp i rök helt i onödan.
Så vi begav oss in till Norrtälje och införskaffade en kompostkvarn och igår stod vi i solens sken och matade äppelgrenar och taggiga nyponbuskar till fint flis. Perfekt för att lägga i kompost och i rabatter till våren. Vi kommer att röja upp sly både i skogsdungen och under eken och dessutom tänker jag ta bort några bärbuskar, så vår nya kompis kommer inte att behöva stå hungrig långa stunder. Länge sen jag hade så skoj ute i trädgården!OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vintern och kylan biter sig fast och det ger oss ytterligare promenader på isen.

Något stort hade klivit runt på natten och gjort avtryck. Varje steg var ca 1,5 dm och på ett ställe var det drygt en meter mellan fotspåren. Det spekulerades lite med grannarna om vilket djur men jag är rätt säker på att det var älg. Skogarna häromkring är inte så stora och jag undrar var alla djuren står och trycker om dagarna när vi spankulerar omkring.

I morse vaknade vi av att snön vräkte ner igen och jag tog några bilder för att visa skillnaden mellan dagarna. Skärpan var inte riktigt med mig på de snöiga bilderna.

Jag har roat mig med att att klä ett vårträd. I julas var det inlindat i glitter, ljusslinga och kulor men nu ska det tjuvstarta våren och så småningom komma ut i full påskskrud! OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Glögg, städning och små dilemman

Så nöjd med min produktiva lediga dag. På förmiddagen lyckades jag städa i gästhuset och tvätta fönstren i vitrinskåpet samtidigt som jag städade undan i uterummet (det utrymmet mellan huset och gästhuset som byter namn på hösten från det lite snofsiga orangeriet till rätt och slätt uterum) och flyttade ut och organiserade alla mina pysselgrejer. Detta skedde alltså samtidigt som det så ofta gör vilket resulterade i att ingenting blev riktigt slutfört. Blev iallafall ordentligt trött och tänker mig att jag nästa gång jag är ledig får slutdutta och lägga sista handen lite här och där. Alltså fortfarande inga bilder men jag kan konstatera att vitrinskåpet är stort! Hade tänkt skyffla undan massor av våra grejer där men inser nu att det nog blir svårt att fylla det. Mitt lysande förslag om att vi ska ta bilen och åka på loppisar på helgerna och köpa en massa fina saker som passar i vårt vitrinskåp möttes av en tyst och dyster rynkad panna.
Sån tur att det finns en massa loppisar som jag kan besöka i Uppsala som inte kräver bil och körkort!OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På eftermiddagen gick jag och hundarna till badplatsen, helt oväntat skingrades molnen och en blek men blå himmel skymtade och speglade sig i vattnet.OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi krattade löv och bäddade om rosor och la i drivor i köksträdgården. Jorden var ju inte så näringsrik i somras tror jag, så nu passar jag på att lägga dit alla växter och löv och annat som jag hittar.OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Sedan satte jag årets glögg, lite i elfte timmen för att ha den klar till första advent. Detta är receptet:

  • 5 potatisar
  • 2 kg strösocker
  • 5 liter svagdricka
  • 1 st pomeransskal (förra året skar jag i en apelsin i stället i år klyftade jag i ett äpple)
  • 0,5 dl kardemummakärnor
  • 1 dl hela nejlikor
  • 3 st kanelstänger
  • 1 bit hel torkad ingefära (jag använde färsk)
  • 1 paket jäst
  • 500 g russin

Allt hälldes ien plasthink och rördes om ordentligt. Kanske inte ser så aptitligt ut så här direkt men det blir gott jag lovar.OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag brukar lägga en kökshandduk över och sedan försöka komma ihåg att röra om 2 ggr om dag första veckan. Sen en gång om dan i tre veckor. Därefter silas den upp på flaskor.
Jag gillar inte ens glögg men den här blir min lilla bebis under några veckor och avnjutes lite i taget med nån ost med lite drag i!

Till slut till mitt lilla dilemma. Jag bad om att få bli medlem i en hundgrupp på FB. Jag blev insläppt men måste först godkänna villkoren för gruppen för att få vara med. Det är en grupp för hundägare som arbetar med respekt för hunden och all inlärning sker med mjuka metoder. De är också väldigt noggranna med att folk är hövliga mot varandra och håller en god ton i gruppen och så här långt är jag supermed!
Problemet är att bland det första man får läsa är att man inte får använda sig av metoder som Cesar Milan lär ut.
Och jag som lärt mig nästan allt jag kan av Cesar! Att känna av mina hundar och hitta motivation och belöningar som passar rätt hund vid rätt tillfälle. Att förstå mina energier och aldrig handskas med hundarna när jag är arg eller irriterad även om det inte är riktat mot dem. Att låta inlärning ta tid och fokusera på det som fungerar bra istället för det som är dåligt.
För mig skiljer sig Anders Hallbergs metoder inte speciellt från Cesars, det är mest beskrivningarna runt om som skiljer. Tex är många upprörda över ordet flockledare eftersom hundar naturligt inte lever i flock. Samtidigt tror jag att de allra flesta ger rådet till en hundägare som har en hund som skäller på obekanta och till och med gör utfall att ställa sig emellan och visa hunden att matte/husse har kontroll över det här.
En sådan hund är osäker och tror att ansvaret ligger på hunden att försvara sig och sin ägare. Även om själva ordet känns fel så tar man tag i situationen exakt likadant. Ägaren gör hunden trygg genom att vänligt, lugnt men bestämt visa att läget är under kontroll.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAHåhåjaja, jag hade väl tänkt att jag kanske skulle skriva något av detta till administratörerna i gruppen men jag tror faktikst inte att det är lönt. Om detta är ett av de allra viktigaste kriterierna för gruppen är nog mina åsikter rätt ointressanta, det brukar vara så när någon bestämt sig.  Det är bara så synd eftersom jag verkligen skulle vilja vara med där.
Så nu är frågan; ska jag bli medlem i gruppen och oskyldigt visslande låtsas som jag inte alls  tittar på ”Dogwhisperer” ett par ggr i veckan eller ska jag lugnt och försiktigt backa ut ur gruppen igen. Eftersom jag är så brutalt ärlig så får det bli det senare.

Jag är i allafall trygg i förvissningen att jag är en så bra hundägare som jag bara kan!

 

Låt oss tala om PIONER

Dessa vällustiga, utsvävande, flörtiga pompombollar som absolut inte står blygt, nigande i ett hörn av trädgården. Från att den mulliga knoppen spricker lite och man kan skymta dess färg tills då den helt öppnar sig i en kaskad av blomblad som aldrig tycks ta slut, är de festens medelpunkt och jag svansar förälskat runt dem och kan bara inte få nog. Helst skulle jag vilja trycka in hela fejset in en blomma och somna men samtidigt är jag så mån om dem och vill helst bädda in dem i bomull för att det ska vara länge, länge. Fast kanske är det ändå tur att blomningstiden är relativt kort, alla mina andra älsklingar står lite i skuggan av pionerna dessa veckor och de förtjänar bättre.

IMG_0899Vi har begåvats med inte mindre än tre olika pionsorter i vår trädgård. En mörkröd, en rosa och en cremefärgad med rosa ytterblad. Jag tänker på hur de har stått här år efter år i den övervuxna trädgården och blommat för allt vad de varit värda utan att någon har sett dem. Vilket slöseri! Trots detta blommar de så överdådigt nu så jag kan drista mig till att plocka buketter och ställa i orangeriet.

 

Gammalt och nytt

Vi har lagt ner mycket tid, energi och en hel del pengar på att fixa i våra rabatter. Jag läser på om vad som trivs i lerjord och i full sol, halvfull sol och i skugga. Vad ser snyggt ut ihop, vad blommar när, höjd och bredd och allt möjligt annat. Skriver ner i min bok, glömmer den oftast hemma och sen blir det den vanliga freestylen i handelsträdgården. Eller… somligt minns jag ju när jag ser plantan och några heltokiga spontanköp har det inte blivit. Det vi inte har fått tag i ännu och som fortfarande fattas mig är stjärnflocka men för övrigt är det köpstopp på plantor nu.

Men under det höga gräs som vi helt sonika lät klippa ner i höstas dålde sig en rikedom som ger mig små slattar av glädjefnatt på mina morgonpromenader med kaffekoppen dinglande från fingret. Till skillnad från allt nyanlagt som måste få tid att växa till sig, rota sig och bestämma sig för att trivas så prunkar ”di gamle” så hjärtat vill smälta. Många av dem har nog de senaste åren kämpat på bland ogräs som vuxit dem över huvudet och skuggat dem och gjort det trångt runt rötterna. midsommar

Pionrabatten är överdådig framför växthuset, krolliljorna finns över allt, fyller upp rabatter, under träd och buskar, mitt i gräsmattan. Strandirisen råkade vi dra ett staket igenom och aklejorna har korsat ihop sig och finns i alla möjliga färger. Det gamla äppelträdet som står stöd för en nyponros och ett fång midsommarblomster är som en liten anspråkslös tavla. Och rabarbern är kollosal och kanske borde vi inte ha låtit den gå i blom, men den är ju så ståtlig! Kryper man in under de stora bladen kan man fortfarande hitta smala, tunna, mjälla stjälkar till pajen. rabarber

Det blir en sån perfekt blandning för oss som det kliar i fingrarna på, att fixa och planera och plantera men ändå inte behöva börja helt om från början. Det finns en stomme som vi kan hålla oss till och brodera runt.