Arkiv

Vackert så det nästan gör ont

Jag är kär i vårt äppelträd! Det var rätt spretigt i höstas men efter lite beskärning är det så knotigt och fint och fullkomligt dignar under alla blommor.Äppelträd Det liksom hänger sig över det lilla vattendraget som går genom tomten och är ett perfekt tillhåll för alla fåglar.träd och potager

På bilden syns även början till köksträdgården eller potagen som jag lite snitsigt vill kalla den. Gräsmattan är ju inte i sitt finaste skick och det är skönt att fylla ut den med annat bit för bit. Gräsmattor är inte det bästa jag vet men jag tror mest att det är det att den alltid ska klippas. Jag vill iväg på nåt men måste vänta för gräsmattan måste klippas först. Eller jag vill sitta under ett träd och läsa en bok samtidigt som något snurrar runt mig och väsnas och ber mig flytta på fötterna. Så tråkigt och störigt!
Men häromdagen tog jag själv på mig att klippa gräset eftersom det ju faktiskt är mitt gräs! Och med mig själv bullrandes bakom gräsklipparen var det en rätt tillfredsställande syssla. Jag gillar att göra enkla grejer som blir något. Fram och tillbaka, fram och tillbaka och rutorna med högt gräs minskar efter hand. Man får liksom måla sig fram lite böljande för att undvika bellis, gullvivor och annat som växer i gräset.  Lite trött och lite omruskad kan man sedan med en duktig min sätta sig i skuggan och läska sig med nåt kallt och vara nöjd med sig själv. Men redan nästa dag slår nya, glada maskrosor ut, lysande som små solar och det verkar nästan som om klippningen bara gör dem ännu tuffare och redo för strid. Jag tycker att de är vackra och knipsar dem hellre när de blommat ut. Och som sagt med tiden kommer nog gräset få stryka helt på foten om våra drömmar om vindlande grusgångar mellan bersåer och rabatter blir sanna.

Samtidigt i Smara

I Uppsala firades Valborg på sedvanligt vis. Har verkligen inget emot Valborg i Uppsala, jag har ju fördelen att bo mitt i det hela och kan lätt ta mig hem till min egen toa vilket är mycket fördelaktigt när man vimlar runt bland ca hundratusen andra.
Men det är inte så roligt för hundarna och därför var det skönt att vakna upp till ett soligt Smara i Lördags. Grannen bankade på nåt hustak, men för övrigt var allt tyst och lite sömnigt vilket passade oss perfekt.
Jag började lite försiktigt att rensa på berget på baksidan av huset (eller det är kanske framsidan eftersom ytterdörren befinner sig på den sidan, men vi är så sällan där så då känns det som en baksida.) och vika små skönheter tittade inte fram mellan mossa och gräs!Taklök
En pampig ek tronar stolt högst upp på bergsknallen, och bildar tak för knotiga enar och lingonris. Det är en väldigt vacker del av trädgården och vi planerar att plantera en stjärnklocka där som får ringla sig ner som ett litet vattenfall. För övrigt låter vi det vara lite vilt, jag ser att det växer mycket smultron där så det kommer att bli super fint.
1 Maj bjöd även den på sol och jag krattade bort alla löv och släpade bort stora nedsågade grenar i t-shirt och uppkavlade byxor. Efter detta väldigt uttröttande och tråkiga arbete planerade jag fram på eftermiddagen att sätta mig i en solstol med ett glas vin och titta på när M lagade en bänk som en granne i Gamla stan skulle slänga. Den ser mycket gedigen ut men det visade sig att det svarta materialet inte alls är järn utan plast. Spelar roll! Dessutom har vi inte riktigt funderat ut var den ska stå och då är det bra att den är lätt att kånka runt på.
Hur som helst satte sig M på tvären och föreslog att jag skulle laga bänken och att han skulle titta på. Kunde ju inte direkt säja nej och kände mig faktiskt lite smickrad (men skulle aldrig erkänna det) att han trodde att jag skulle klara av det. Visade sig inte vara så svårt, jag sågade plankor till en lagom längd. Använde en kapsåg och eftersom min moster sågade av sig handen i en vedklyv en gång, så hade jag lite ökad puls just vid det momentet. Historien med moster och handen slutade rätt så lyckligt, hon kördes med helikopter från Vemdalen till Akademiska. Där sydde de fast handen igen och den blev med tiden någorlunda brukbar. Min moster är en fantastiskt positiv person men jag tror att även hennes tålamod sattes på prov när de stoppade ner hennes hand i en påse med larver som skulle skynda på läkningen. Ingenting jag vill uppleva men får erkänna att det ändå var lite tufft att dra sågen genom plankorna. bara wroom. Sen borrade jag hål och till slut monterades soffan ihop med skruvar och muttrar. bänk
Funderar på att måla den riktigt, riktigt mörkt lila eller vinröd.

 

Mitt alldeles första träd!

Söndagarna är dyrbara eftersom det är den enda dagen i veckan då vi båda är lediga. Helst vill vi inte åka någonstans den dagen utan varje minut av dagen ägnas åt alla våra påbörjade projekt. Just nu bygger vi (eller jag bygger inte så mycket, jag krattar och håller i vattenpasset) ett insynsskydd i form av plank och staket ner mot vägen och vändplanen. Det är ett soligt litet hörn av trädgården och vi funderar på om det kanske kan passa bra att ha en hammock där?
Men plötsligt öppnade sig himlen över oss och vi fick  snopna ta skydd inomhus. Visst finns det saker att ta tag i inne också men det kändes inte roligt alls. Så vi beslöt oss för att äntligen ta turen till Wallby trädgård och kika efter ett prydnadsträd till rondellen på grusgången. Efter lite konfererande med de trevliga tjejerna där kom vi fram till att en prydnadsapel skulle bli bra. Vacker blomning på våren, söta äpplen på hösten och mat till fåglarna, toppen! Har ju inte kunnat släppa Katsuran som jag läst om och vips hade det plockats fram en sådan också. När vi ändå höll på så bad jag om en smultronschersmin som jag vill ha där nere vid den tänkta hammocken.

20160417_150325Så åkte vi då hem med bilen full med små träd och buskar som vi nu ska ta hand och pyssla om tills de är stora och mäktiga. Väl hemma tittade solen fram och vi fick rätt snabbt ner prydnadsapeln i jorden. Vi grävde en jättestor grop och fyllde med kompost och matjord och nu håller jag en tumme på att den ska trivas, vår lilla bebis.
Gick in och läste på om Katsuran och det visade sig att den, trots att den tituleras buske, kan bli åtta meter hög och fyra meter i omfång. Just nu är den väldigt liten och nätt men jag insåg att den plats jag valt ut åt den inte skulle bli så bra. Men nu ska den få stå med några andra träd nere vid den lilla bäcken som går rakt genom trädgården. När Katsuran växt på sig lite, tar vi nog ner ett av de andra träden som börjar se lite skruttigt ut.
De sägs att Katsuran luktar kanelbulle och bränt socker på hösten och jag ser så mycket fram emot det!

20160417_145703
Bakom säckarna med jord tittade denna lilla filur fram och jag fullkomligt älskar grodor och paddor. Jag tyckte inte en plastsäck var så fint som bakgrund för denna snygging så jag lyfte försiktigt upp den och placerade den vid lite scilla i stället. Den poserade tålmodigt en stund innan jag lyfte tillbaka den. Jag hoppas den bor där så jag får träffa den fler gånger.

En amatör i trädgården!

20160401_105017Efter en arbetsam och ganska jobbig påskhelg kom äntligen påskdagen. En solig, fin dag som kunde fördrivas precis hur vi ville, inga måsten, inga förpliktelser. Jag satt på altanen och såg ut över trädgården. När vi precis köpt huset var trädgården helt igenvuxen, ingen hade bott här på flera år. Det var helt omöjligt att förstå var det varit rabatter eller gräsmatta och jag vågade mig inte ut i det midjehöga gräset av rädsla att varje plätt av bar hud skulle bli fästingmat. Nu har uppstruktureringen påbörjats men det finns mycket jobb att göra. Men spännande är det att gå runt och titta efter vad som börjar spira i vårsolen. Och till min stora förtjusning såg jag små gula och lila krokusar kika fram bland ris och torra löv. Utrustade mig med en kratta och började räfsa bort allt det skräpiga runt mina små sötnosar. Drog bort lite torra kvistar och plötsligt small det liksom till i min tumme, det kändes ungefär som jag fått en elektrisk stöt. Men det enda som syntes var ett några millimeter stort hål in i tummen, det blödde knappt. Men ont gjorde det! Ynkade en stund, försökte pilla lite med en nål för att få ut det som gjorde ont, men gav upp och satte på ett plåster. IMG_0847

Resten av dagen satt jag mest i solen rätt irriterad av att en sticka i tummen hindrade mig från mitt pysslande i rabatterna. Det gjorde ont man var ändå uthärdligt.
Men nästa morgon var det inte roligt längre, jag hade knappt kunnat sova på grund av värkande, bultande tumme.
Så jag åkte in till Uppsala och tillbringade större delen av dagen med att sitta i väntrum på vårdcentral och närakut. Tummen svullnade mer och mer och värken började stråla ut i handen. Från början lät jag knappt sköterskorna peta på den men när det till slut, sent på eftermiddagen, var dags att träffa en läkare ville jag bara att han skulle trycka in en bedövningsspruta och pilla bort det som satt inkilat i där.
Jag presenterade oss med ” Jag heter Katarina och detta är min dumma tumme”. Läkaren studerade den, petade lite försiktigt, bytte glasögon och kikade på mig över kanten. ” Varför är den så infekterad, det brukar ta minst tre dagar innan det tillstöter infektion” frågade han. Och jag glodde ner på min tjocka nu tämligen stela tumme och kände att den just nu levde sitt eget liv, jag hade inga svar att ge.
Läkaren pillade lite till och lutade sig sen tillbaka och konstaterade torrt; ” jag vill inte skära eller göra något åt den här. Jag kan skriva ut antibiotika och starka värktabletter men för övrigt vill jag inte göra något”
Jag stirrade på honom. Han sa att han inte ville, men det han egentligen menade var, ”jag vågar inte”, det var ju helt klart. Tydligen kan läkarna på närakuter enbart skriva ut penicillin till hostiga, snörvlande människor som jag suttit omgiven av i väntrummet hela dagen. Men att plocka fram en skalpell och plocka ut en liten sticka ur en tumme var tydligen överkurs.
Så jag fick oändligt besviken  lomma hem med en påse full med värktabletter och medicin, med tummen inlindad i ett spritomslag och med rådet ”får du så ont så du inte står ut eller om det svullnar ännu mer får du åka till stora akuten och låta en kirurg titta på den”
Tydligen ska det som sitter i tummen krypa tillbaka ut samma väg som det kommit in, även om det kan ta väldigt lång tid.
Så nu sitter jag här, med omlindad tumme och kan typ inte göra så mycket alls. Lyckligtvis har svullnaden gått ner lite och det gör inte riktigt lika ont längre. Vilket är tur för värktabletterna gjorde mig trött och modlös och magen värker som av magkatarr. Men hur länge det kommer att ta innan min tumme är brukbar har jag ingen aning om.

Och inget av detta hade hänt om jag hade haft handskar på händerna! En läxa jag får bära med mig i livet 

 

Bra helg!

En sån bra helg jag haft! Förutom en hel del oro för opererad hund har vi fixat och donat och nu börjar hallen arta sig. Att vi slarvat med att täcka golvet vilket fick mig och krypa runt med rakbladsskrapa för att få bort spillda färgfläckar var kanske lite onödigt. Däremot tycker jag att skrapa fönstren är väl investerad tid. Att maska fönsterrutor är svårt, tråkigt och en helt värdelös syssla.

Förutom detta lagade jag en supergod älggryta, receptet fanns på paketet. Spillde i lite vin men för övrigt följde jag receptet noga. Vi hade till och med färsk pepparrot och när jag rev den insåg jag hur lika den är wasabi. Jag snorade och tårades men jäklar vad gott!

Jag har ett litet pyssel som jag ägnar mig åt med stort engagemang. När vi flyttade in i höstas saknade vi småfåglar. Så när vintern tog fart så satte vi ut talgbollar, frömatare och till och med kärvar (fast de ratar de bortskämda fjäderbollarna). I någon tidning såg jag att man kan smälta ner frön och russin i cocosfett och hälla  i kaffekoppar. Sen trycker man i en kvist (i tidningen limmade de fast en sked i koppen, men det kändes lite onödigt) och hänger upp dem i träden med ett snöre i örat. Och eftersom jag har haft ett gäng udda kaffekoppar som jag köpt på loppis men aldrig använder så var ju detta helt perfekt. Fåglarna äter förtjust, i går var det inte mindre en tre domherrar och två domfruar på besök.

Slangen har varit fastfrusen i badtunnan men nu är det plusgrader och vi har kunnat fylla upp den igen. Lite paradoxalt är det ju eftersom det är när det är riktigt kallt som det är som mysigast att glida ner i 40-gradigt vatten. Men nu är den iallafall igång och om någon timme är det dags för ett litet söndagsbad. Livet på en pinne!