Etikettarkiv | pioner

Låt oss tala om PIONER

Dessa vällustiga, utsvävande, flörtiga pompombollar som absolut inte står blygt, nigande i ett hörn av trädgården. Från att den mulliga knoppen spricker lite och man kan skymta dess färg tills då den helt öppnar sig i en kaskad av blomblad som aldrig tycks ta slut, är de festens medelpunkt och jag svansar förälskat runt dem och kan bara inte få nog. Helst skulle jag vilja trycka in hela fejset in en blomma och somna men samtidigt är jag så mån om dem och vill helst bädda in dem i bomull för att det ska vara länge, länge. Fast kanske är det ändå tur att blomningstiden är relativt kort, alla mina andra älsklingar står lite i skuggan av pionerna dessa veckor och de förtjänar bättre.

IMG_0899Vi har begåvats med inte mindre än tre olika pionsorter i vår trädgård. En mörkröd, en rosa och en cremefärgad med rosa ytterblad. Jag tänker på hur de har stått här år efter år i den övervuxna trädgården och blommat för allt vad de varit värda utan att någon har sett dem. Vilket slöseri! Trots detta blommar de så överdådigt nu så jag kan drista mig till att plocka buketter och ställa i orangeriet.

 

Gammalt och nytt

Vi har lagt ner mycket tid, energi och en hel del pengar på att fixa i våra rabatter. Jag läser på om vad som trivs i lerjord och i full sol, halvfull sol och i skugga. Vad ser snyggt ut ihop, vad blommar när, höjd och bredd och allt möjligt annat. Skriver ner i min bok, glömmer den oftast hemma och sen blir det den vanliga freestylen i handelsträdgården. Eller… somligt minns jag ju när jag ser plantan och några heltokiga spontanköp har det inte blivit. Det vi inte har fått tag i ännu och som fortfarande fattas mig är stjärnflocka men för övrigt är det köpstopp på plantor nu.

Men under det höga gräs som vi helt sonika lät klippa ner i höstas dålde sig en rikedom som ger mig små slattar av glädjefnatt på mina morgonpromenader med kaffekoppen dinglande från fingret. Till skillnad från allt nyanlagt som måste få tid att växa till sig, rota sig och bestämma sig för att trivas så prunkar ”di gamle” så hjärtat vill smälta. Många av dem har nog de senaste åren kämpat på bland ogräs som vuxit dem över huvudet och skuggat dem och gjort det trångt runt rötterna. midsommar

Pionrabatten är överdådig framför växthuset, krolliljorna finns över allt, fyller upp rabatter, under träd och buskar, mitt i gräsmattan. Strandirisen råkade vi dra ett staket igenom och aklejorna har korsat ihop sig och finns i alla möjliga färger. Det gamla äppelträdet som står stöd för en nyponros och ett fång midsommarblomster är som en liten anspråkslös tavla. Och rabarbern är kollosal och kanske borde vi inte ha låtit den gå i blom, men den är ju så ståtlig! Kryper man in under de stora bladen kan man fortfarande hitta smala, tunna, mjälla stjälkar till pajen. rabarber

Det blir en sån perfekt blandning för oss som det kliar i fingrarna på, att fixa och planera och plantera men ändå inte behöva börja helt om från början. Det finns en stomme som vi kan hålla oss till och brodera runt.